(Nej jag har inte blivit galen, jag har bara druckit lite vin och känner mig sentimental. Sötnosar är ni allihopa, varenda en, som läser min blogg och följer mina äventyr. Det betyder mycket för mig att veta att ni finns.)
Jag har funderat på sistone över det här med julen. Varför den ska vara så krånglig, så laddad. Stockholms finansborgarråd talar ut om sina alkoholproblem och ekorrhjulet hon fastnat i och lovar sig själv att hon ska köpa färdig sill i år, eller kanske bara laga två sorter. WTF?
Jag har alltid gillat julen, kanske för att jag har haft ett någorlunda friktionsfritt förhållande till min familj och till O:s. Men under barnlöshetsåren hatade jag den. Julen var den yttersta symbolen för hur livet hade kunnat vara, men inte var.
Nu har livet lagt sig till rätta. Fast jag är förkyld och trött och tydligen kommer att vara sjuk på julafton (det har aldrig hänt mig förut) så vet jag att denna jul kommer att vara en av de bästa jag har upplevt. För att Q finns hos mig. För att jag är mamma.
Jag gläds åt det, samtidigt som jag tycker att det är sjukt. Varför denna fixering vid barn och familj? Varför finns det överhuvudtaget en massa måsten i samband med helger? För lika obligatoriskt som det är att fira jul med familjen, är det att partaja med vänner på nyår. Att sakna familj på jul är ungefär lika patetiskt som att sakna vänner på nyårsafton. I alla fall upplevde jag det så när jag var tonåring och satt hemma med föräldrarna på nyår, valborg, midsommar och lucia.
Jag skulle vilja ändra på det där men jag vet inte hur. Men ett vet jag. Jag kommer aldrig, aldrig att skicka ut julkort som föreställer mina barn i tomteluva.
Fast kanske, kanske skickar jag ett nyårskort någon gång, men i så fall med hela familjen på! Partajandes.
Jag tycker att det är roligt både att skicka och att få julkort med barnen på - men jag skickar dem aldrig till barnlösa kvinnor, just för att jag vet att det kan vara känsligt.
SvaraRaderaJag brukar köpa färdiga, dubbla julkort med vintermotiv, och på vänstra insidan klistrar jag så att foto på mina barn i någon julig miljö.
I år var min dotter Lucia och min son stjärngosse, och stod under adventstjärnan och julgardinen. Förra året stod de framför julgranen här ute i vårt bostadsområde - dottern med glitter i håret. Året innan tog vi fotona vid en julkrubba med träskulpturer i naturlig storlek: sonen fick stå bredvid Josef och dottern sitta i Marias knä. Ett år satte jag tomteluva på sonen och glitter på dottern medan de åt risgrynsgröt.
Något år har jag också varit med själv i bakgrunden på vissa av korten (till bara mina gamla vänner), fast då med fokus på barnen så att jag blir lite suddig. Då har jag antingen haft en vit blus och glitter i håret, eller tomteluva och flätor à la tomtemor.
Som sagt - jag tycker att det är jättekul att variera motiven! Jag har redan tänkt ut motivet till nästa år: jag tänker köpa en upplyst kyrka nu på rean, som barnen inte får se. Och sedan nästa år, när de får se den för första gången, så ska jag ta bilderna - så att de visar den rätta förtjusningen och intresset!
Nu tycker du säkert att jag är jättelöjlig, men det får du tycka. Vi har alla våra små nöjen! :)
Om man inte har mycket annan kontakt än via julkort med en familj längre, så är det ju också ett sätt att hänga med i hur barnen växer och förändras.
Jag tänker i alla fall göra det tills barnen själva säger ifrån! :)
En jättegod jul önskar jag även dig med famlj Helga!
SvaraRadera/applecore (som glatt skickar bilder på sina små illbattingar i tomteluvor för att sprida lite av den glädje jag känner över att ha dem i mitt liv - de är de vackraste motiv jag kan tänka mig på ett julkort och de som får dessa julkort ska nog tolka det som att de betyder så pass mycket för mig att jag t o m vill dela med mig av det vackraste jag har till dem)
...och just det - nu stryker jag Magnus B från julkortslistan ;-)
God Jul och Gott Nytt År! Vad kul att du länkat till min blogg =D Det är första gången nån gör det tror jag.
SvaraRaderaBetnér är klockren. Jag fullkomligt avskyr alla dessa kort med ungar på. Om man ändå fick se föräldrarna också, som oftast är dem man känner... Ungarna har jag ju inte ens träffat, i de flesta fall.
SvaraRaderaHaha, nu ska jag massproducera vårt julkort med barn i tomteluvor och skicka dem till precis _alla_ jag känner. Eller ge ut en bok- *Tomteluvans utveckling hos Familjen E 2004-2007* ;-)
SvaraRaderaGod Fortsättning! :-)
/Chisanna
Snart är det nytt år och jag väntar och väntar på att detdär partajkortet (i tomteluvor?) ska komma ut på bloggen tillsammans med en nyårshälsning
SvaraRadera;-)
Gott Nytt, Helga!
Hej! Känsligt område, kände att jag måste kommentera....
SvaraRaderaNär jag fått mitt första barn blev jag varnad av en barnlös kompis att hon inte skulle komma att uppskatta några tomteluvekort tilll jul från mig. Jag blev oerhört sårad eftersom mitt barn har väldigt få släktingar och mina vänner därigenom blir de mest naturliga att skicka kort till. Givetvis lät jag bli att skicka kort till min kompis. Hon sa sig inte lida av sin barnlöshet utan tyckte bara att korten var fåniga. Jag tog det som att mitt barn var ointressant/fånigt, och du kan säkert gissa hur det kändes.
Och jag lät bli att skicka kort till någon annan heller. Jag känner att jag blivit överkänslig ang vem som kan tänkas vara intresserad av mina barn. De har knappt några släktingar som sagt, och inte många andra heller i sin omgivning. JAG mår kanske ungefär så dåligt som du gjort under dina barnlösa jular, under jularna nu, därför att vi inte har någon stor härlig familj att fira och ha trevligt med. Vi har oss själva och det är bra, men alla andra har en massa släkt och inigifta och naturligt en massa folk som bryr sig. MIna barn är alltid bara hemma, har inga kusiner eller mostrar som kommer och är glada att se dem. En stor sorg!
Jag har vid enstaka tilfälllen dristat mig till att skicka foton (inte med luvor dock) till avlägsna släktingar som vi aldrig träffar, och om nån av dem nån gång hör av sig och tackar för bilden blir jag rörd till tårar...
Vi har alla våra lidanden, jag tror inte vi kan utfästa en massa hinder för varandras välmenande (som ibland kan vara ren tanklöshet/okunnighet) åt höger och vänster, eftersom vi då bara skapar än fler minerade områden och osäkerhet, tillbakadragenhet och isolering som följd.
I övrigt har jag fått mycket ut av din blogg som jag tycker är oerhört välskriven och intressant på många sätt. Allt gott på det nya året!