Surprise party och begynnande vardag

Min bloggtystnad kommer sig av att jag först haft en del att göra och sedan varit trött. Nu kan jag berätta varför.

I lördags gick ett länge sedan planerat evenemang av stapeln, ett överraskningskalas för O som fyllt 40. Arrangemanget har upptagit en ganska stor del av mina tankar men jag har inte kunnat skriva av mig - vådan av att ens man läser ens blogg.

Egentligen var det inte så stressigt utom de sista två dagarna. I fredags utspelade sig farsartade scener. Jag kallade hit mamma (som i hemlighet rest från Göteborg för att gå på festen och bodde hos en väninna) för att passa Q medan jag åkte till systemet. Panik utbröt när O ringde på mobilen och talade om att han var på väg hem. Nog för att han inte är misstänksam av sig men han hade nog börjat undra vad som var på färde om han kommit hem och hittat svärmor i vardagsrummet, eller för den delen prinsesstårtorna i bakluckan.

Men allt klaffade - sprit, tårtor och svärmor smugglades undan, O trodde på villospåret att vi skulle på middag hos kompisar, så han var helt oförberedd när det ringde på dörren och en delegation långväga gäster stod utanför och skrek hurra. Jag plockade fram finkostymen och nystruken skjorta ur garderoben, och så knallade vi iväg till festlokalen där ytterligare tjugofem personer väntade. Jag har aldrig sett O så häpen.

Det var en mycket lyckad fest, men frågan är om inte Q hade allra roligast. Han spatserade omkring i sin svarta plyschoverall med röda stjärnor på och var på strålande humör. Vart han vände sig stod där någon med öppen famn, beredd att skoja och leka eller erbjuda mat eller tårta. Kan man ha det bättre? Klockan tio slocknade han i vagnen och sov sig genom resten av festen.

Festade gjorde vi till två och pratade sedan till fyra, det var så mycket som måste avhandlas. Maten, talen, allt hemlighetsmakeri, vilka som kom på festen, vilka som inte kom*.

När Q vaknade på söndag morgon hade han både farmor och mormor hos sig vilket var tur eftersom mamma och pappa var väldigt trötta. Huga huga. Låt oss säga att jag mådde som jag förtjänade. Men det var det värt.

Och nu är det vardag igen. September med cykelturer, barnvagnspromenader till biblioteket, öppna förskolan och 4H-gården. Skönt.

*Kan någon förklara för mig vad som är otydligt med denna formulering: "Välkommen på fest! Svara senast den 26 augusti om du kan komma eller inte." Hela femton personer missade innebörden totalt, de hörde överhuvudtaget inte av sig. En ringde två dagar före festen för att meddela att han inte tänkte komma. Nonchalant, drulligt eller bara korkat?

Nåja. Alla som var viktiga var där, och det är viktigast.