Sedan Q:s ettårsdag har frågorna börjat komma allt oftare, och nu på höstkanten går det knappt en dag utan att någon undrar.
Är det inte dags för dagis snart?
Nej, det är det inte. Inte än på ett år faktiskt.
Jag störs inte av att folk frågar, det tolkar jag som ett välvilligt intresse. Jag kan också leva med att de förutsätter att det måste vara dagisdags snart eftersom Q är hela ettochetthalvtår. Så ser ju normen ut, och även om jag i mitt stilla sinne kan tycka att det är lite tröttsamt när man utgår från att det är lika för alla, så blir jag inte irriterad.
Det som retar mig är det inte oansenliga antal personer som insinuerar eller säger rakt ut att det borde vara dags för dagis, eftersom Q måste få leka med andra barn. För deras egen telning trivs ju så bra på dagis, inskolningen gick som en dans, och det är så bra att de får lära sig att dela med sig och vänta på sin tur.
Skitsnack, säger jag. Nä, det gör jag förstås inte, det är jag för väluppfostrad för. Men jag tänker det. Jag tror inte att det går att lära en ettochetthalvtåring att vänta på sin tur. Jo, jag tror att man kan få honom att göra det, men inte att förstå varför han gör det, vad vänta på sin tur verkligen betyder. Jag tror heller inte att man kan lära ett så litet barn att dela med sig, eller ta hänsyn, eller "hur skulle du känna det om någon tog din leksak".
Missförstå mig inte. Jag tror absolut inte att dagis är dåligt för barn, tvärtom. (Jag gick själv på dagis från tidig ålder, det färdiga resultatet talar för sig själv.) Jag tror att det är bra både för barn och deras föräldrar att det finns barnomsorg som gör det möjligt för båda föräldrarna att arbeta. Men om man anser att dagis primärt är till för barnens skull och inte för föräldrarnas, då lurar man sig. Dagis (ja, jag vet att det egentligen heter förskola) finns så att föräldrar ska kunna jobba, de finns inte för att fylla ett lek- eller uppfostransbehov hos små barn.
Vi kommer att vara hemma länge med Q, vilket delvis beror på att vi inte tillbringade hans första åtta månader tillsammans. Vi gör som vi tycker är bäst, jag utgår från att andra gör det också.
Undrar om driften att ifrågasätta andras val har att göra med hur trygg man känner sig med sitt eget.
eller som ett försvar inför sitt eget val. Jag tycker ni gör helt rätt. Självklart ska Q vara hemma med er så länge det går. Att vänta på sin tur har han många år på sig att träna på. Typ hela livet. Stor kram.
SvaraRaderaJag antar att de inte tänker på att ni faktiskt inte varit hemma med Q mer än 10 månader, de med bio-barn skulle inte ens få dagisplats då och vill säkert inte heller lämna bort sitt barn så tidigt. Så små barn som Q har inget utbyte av förskola, det är först senare som förskoleverksamheten faktiskt ger barnen något som vi föräldrar inte kan... läran om det sociala samspelet med andra jämnåriga. Det sociala samspelet kan man ju få på andra sätt än förskola men det är ju som som du säger Helga... vårt samhälle är uppbyggt kring att mamma och pappa ska arbeta och barnen var på förskola och därför är det svårt för äldre barn att träffa andra äldre barn i vardagen förutom på förskolan. Detta blev lång och svamligt men jag vill bara säga att jag håller fullständigt med dig, var hemma så länge ni kan med er son!
SvaraRaderaPS Jag mailade dig för ett tag sedan, du får gärna svara.
Usch ja, det där är ett hett ämne. Som så många när det rör barn...
SvaraRaderaOch så fort man hamnar utanför gängse mallar (vilket verkar vara att lämnna barnet på dagis vid 1,5 års ålder) så blir man ifrågasatt. Jag tror att detta görs av folk utan någon tanke bakom,när någon gör något udda så bara måste det kommenteras!
Jag tänker också på hur olika länders kultur är i denna fråga. Min bästa väninna flyttade till Schweiz för ett år sen med man och liten dotter. Där är det upp&nervända världen vad gäller barnomsorg. Denna sköts nästan enbart av modern i hemmet.
Det finns dagis, min väninnas dotter går på ett, och hennes grannfruar betraktar henne som ett komplett UFO...
Dessutom så betalar hon drygt 17000 (!!!)kronor i månaden för att ha barnet där 20 timmar i veckan.
Och det är ett helt vanligt dagis, inga förgyllda falukorvar där...
Självklart ska ni göra det som känns bäst för er. Jag skulle också gärna vara hemma tills Prinsen är två år men jag tror inte att det finns någon ekonomisk möjlighet just nu. Därför kommer han att börja då han är 1 1/2 år och jag kommer förmodligen att gå ner i tid. Men jag har verkligen dagis-ångest redan.(Sorry att jag svammlar på om mig själv).
SvaraRaderaDet är absolut inget konstigt med att vänta med dagis. Det är en förmån att kunna vara hemma länge.