2007-04-04

Överambitiösa eller bara galna?

Det är en vecka sedan vi kom hem från Göteborg och tömningen av Lilla gula huset. Helgen som gick betade vi av en lista som jag skrivit: saker vi ska fixa i lägenheten innan vi får tillgång till stugan och därmed överför all vår energi på den. Det var sådant småtrevligt pyssel som att byta plats på vinter- och sommarkläder, hänga upp de sista tavlorna som blivit stående sedan flytten i maj förra året, montera ner ett köksbord och montera upp ett annat. Och så vidare.

I måndags fick vi nycklarna till sommarstugan och åkte förstås dit. Konstaterade diverse saker.

Det växer blåsippor på tomten. Jag har ett sentimentalt förhållande till blåsippor, inte enbart beroende på att de är så vackra. Sjöng "Blåsippan ute i backarna står" flera gånger för Q. Han lyssnade intresserat medan han försökte äta blåsippan jag visade honom.

Närmsta granne verkar trevlig och har en dotter som är ett par månader äldre än Q. Pappan i familjen heter - Q!

Nästa gång vi säljer en fastighet ska vi göra det inklusive inventarier. Det är helt lysande. Man plockar åt sig de grejer man själv vill ha och så lämnar man skräpet till de aninglösa köparna som får åka ännu fler rundor till tippen.

Alltså. Det är skärtorsdag imorgon och O ska vara ledig. Vi ska tillbringa fem dagar ute i stugan och försöka få den så beboelig som möjligt. Vi ska röja ut gamla fula möbler (inget är så gammalt att det är charmigt) och städa bort ett antal säsongers muslortar och spindelvävar. Samtidigt som vi ska hindra Q från att äta upp all småsten på uppfarten, tratta med huvudet före ner för branten bakom huset eller utforska mulltoan.

Låter jag uppgiven? Det beror på att jag varit förkyld utan avbrott i fyra veckor. Q blev snuvig i förrgår vilket gör att han vaknar gallskrikande flera gånger varje natt och vägrar att äta något annat än välling (fast vi är väldigt glada att han äter åtminstone det). Mitt tålamod och min stubin är skamligt korta. Jag är inte alls den lugna milda trygga mamma jag vill vara. Men som tur är har Q en pappa också. O kan driva mig till vansinne med sin stabilitet och sitt lugn, men ibland är det bra att ha.

4 kommentarer:

  1. Hihi, tänk vad man läser in i texter. Eftersom jag är på fantastiskt humör pga vårsolen lät det som att du var full av energi inför helgen, såg fram emot att städa, få det beboeligt och göra det mysigt för er.

    Jag skickar lite energi till dig och din familj och ert lilla hus, och hoppas att jag har lite kvar när det är dags för oss att få bort muslortar och annat ur stugan!

    /Inger

    SvaraRadera
  2. Jag har suttit här och läst din historia. Du skriver helt fantastiskt och sätter ord på precis det jag upplevt i samband med iVF:r FET endometrios, operationer och allt annat skit.

    Du borde verkligen fundera på att få er histora utgiven, det finns alldeles för få böcker som beskrivet det verkligt svarta när det är som allra värst.

    Tack för att jag fick ta del av den här stora delen av ditt liv! Stort grattis till er familj!

    Jag och min man lade IVf på hyllan hösten 2005. sedan har det varit en lång väntan på allt som har med adoption att göra. Nu finns vår ansökan i KINA och om allt går som det ska blir vi föräldrar någon gång under 2009. Tills dess ska vi äntligen njuta av livet igen!!!

    Petra Nygård

    SvaraRadera
  3. Det skulle vara roligt att se en liten, liten bild på stugan :-)

    Önskar er alla en Glad Påsk!

    Kram
    Chisanna

    SvaraRadera
  4. Tack Petra för berömmet! Jag blir alltid lika glad!

    Det kommer nog lite bilder från stugan så småningom, men först måste vi röja bort berget av skräp som vi samlat precis utanför ytterdörren!

    SvaraRadera