Nästan ett foto i timmen

Idag är första lugna vardagen på länge, så jag har roat mig (och kanske er) med att dokumentera den.

Morgon. Lek i pyjamas medan mamma vegeterar över tekopp och DN. Pedagogiska leksaker i all ära men de slår inte kassen med PET-flaskor.
Förmiddagslur. Q sover ibland två gånger per dag, ibland en. Om det händer något väldigt roligt på förmiddagen (det gör det sällan, eftersom jag är så sabla morgontrött) håller han sig vaken men annars nickar han gärna till vid tiotiden. Inte mig emot. På eftermiddagen är det desto svårare att få honom att sova, och har alltid varit. Ofta, som idag blir förmiddagsluren dagens enda sovstund.

Hur som helst. Sover gör han under denna granna mobil som föreställer alla djuren i skogen.
En avslappnad liten arm bredvid den kära Ollidockan.
Vad är nu detta för kringla? Jo, den allt mer sällan använda bärsjalen. Men idag kom den till nytta. Q var ledsen och klängig, jag skulle laga lunch. Han nöjde sig med att sitta på min rygg precis så länge att jag hann hacka svamp till omeletten.
Efter det fick han sitta i sin stol och styrka sig med en morot. Det är inte svårt att ta halvanonyma kort på Q, han vänder gärna bort huvudet precis när bilden tas.
Promenad. Härligt väder. Våren är på väg, skogen är full av blåsippor och även vitsipporna börjar komma. Jag såg något jag hört talas om men aldrig sett: röda blåsippor. Till Q:s stora glädje mötte vi många hundar. Idag kunde jag verifiera det jag misstänkt ett tag: han har ett ljud för hund. Fff! med eftertryck. Annars är vokabulären begränsad till ett tydligt mamma som även verkar användas som allmänt anrop och utrop, ett något otydligare pappa samt det som med god vilja kan uttydas till titta respektive lampa.
Promenaden avslutades med ett biblioteksbesök. Q gillar bibblan, det bådar gott. Jag läste Max kaka för honom men han verkade mest intresserad av att äta boken. Alltså lånade jag bara böcker till mig, denna lunta. I brevlådan låg det lite trädgårdsporr.
Fika. En ny epok är inledd från och med idag. Jag ska inte tro att jag kan käka pistaschbulle och ge Q riskaka, ånä. Konstigt att detta inte har inträffat förrän nu.
Kanske var det sockerchocken med efterföljande blodsockerfall som gjorde Q förskräckligt gnällig på eftermiddagen. Vi brukar äta tillsammans alla tre men idag fick jag ge honom snabbmiddag ur burk innan O kom hem. Gnället dämpades något men riktigt glad blev Q först när han fick hjälpa pappa med matlagningen.
Temat var asiatiskt: dim sum med kimchi (syrade grönsaker som äts till alla måltider i Korea). Denna är svensktillverkad och ganska god men inte riktigt rätt i smaken. Riktig kimchi ska dessutom lukta skit vilket denna inte gjorde. Kanske en fördel.
Bad, pyjamas, välling, tandborste. Far och son har avlägsnat sig till sängkammaren och efterlämnat detta stilleben. Tystnaden lägrar sig.