Usch. Jag mår inte bra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel, vet bara att jag är väldigt trött vilket går ut över mitt humör och mitt tålamod.
Orsakerna är inte svåra att finna: sömnbrist (inte akut, vi sover tämligen bra just nu), överansträngning (flytt och renovering, say no more) och kanske är det dessutom så att det senaste årets dramatik har hunnit ifatt mig. Lite baksmälla således.
Enligt doktor mamma är det heller inte omöjligt att sviterna av ryggmärgsinflammationen fortfarande spökar. Det är både tröstande och jobbigt att tänka på.
Jag vet i alla fall någon det inte är fel på och det är Q. Att jag är så trött och därmed lite ledsen beror absolut inte på honom, tvärtom. Utan honom hade jag möjligen varit piggare men definitivt inte gladare.
När min korta stubin brinner upp är det mig det är fel på, inte honom. Han beter sig ju bara som den livsglada och företagsamma ettåring han är när han badar toarullarna i toaletten (och passar på att blaska napp och händer samtidigt) eller studsar skeden i matbordet så att det skvätter fiskbullar upp på gardinerna.
Nu när toarullen ligger på tork och napp, händer och gardiner är sanerade kan jag nästan skratta lite åt det.
Vilket litet yrväder. Jag ser honom framför mig :)
SvaraRaderaHoppas att du blir piggare snart och att det inte är någon svit efter inflammationen. Baksmälla tror jag att det är. Baksmälla som snart går över.
Jag skriver under på detdär med baksmälla. Till viss del har man ju både ransonerat kraft och liksom intecknat i framtiden. Man kan inte förvänta sig att det ska finnas en oändlig källa att ösa ur, den måste fyllas på ibland också. Vi som hade tullat rätt mycket på den källan innan vi fick vårt barn, vi kan nog känna extra mycket trötthet trots att vi är ljuvligt lyckliga över att äntligen ha nått vårt mål.
SvaraRaderaHoppas att krafterna återkommer snart! Inget TV-tittande på kvällarna, kl 21 är det bums i säng för Helga! *ser sträng ut*
;-)
Hejsan! Nu har jag läst din blogg i vad som säkert är flera timmar... Jag ska försöka att inte säga fel saker, för jag kan nog omöjligt sätta mig in i er situation. Men jag ville ändå lämna ett litet avtryck, ni verkar vara så fantastiska och jag skulle bara vilja önska er ett stort LYCKA TILL i framtiden med er gulliga son! Häslningar Louise
SvaraRadera