I helgen är det stor premiär. Jag åker bort tillsammans med min kör för att repetera och blir borta en natt. Första natten utan Q! Första natten utan att gå upp och värma välling, första natten utan att sova näsa mot näsa eller kind mot hjässa med Q.
Det kommer säkert att gå alldeles strålande för oss alla tre, jag är inte ett dugg orolig. O är fullkomligt kompetent att ta hand om Q utan mig. Jag kommer att ha fullt upp med att sjunga. Q är visserligen rätt så mammig just nu (vilket är komplett ljuvligt, min lilla pojke säger mamma och menar mig!) men han är redan van vid att jag är borta en kväll i veckan. Nu är det några timmar mer.
Men en milstolpe är det i alla fall.
Hoppas att du hade en bra natt! Milstolpar som har med ALmaunder kan göra mig lite sorgsen. Även om utvecklingen är fantastisk så finns där ett vemod i att tiden går. Känslan av att vilja hålla fast och suga musten ur nuet..
SvaraRadera