Q firade sin ettårsdag för några veckor sedan med att få sitt första riktiga raseriutbrott. Sedan dess har han visat att han har ett temperament att räkna med. Förr skrek han bara om han var hungrig, trött eller hade ont. Nu skriker han ilsket och förtvivlat så fort han inte får som han vill. Eftersom hans verbala förmåga lämnar övrigt att önska är det inte alltid så lätt att begripa vad det är han vill. Även när det är uppenbart så går det inte alltid att uppfylla (VILL INTE ligga på rygg och bli av med bajsblöjan! VILL INTE sitta på golvet medan mamma lagar mat, VILL hänga om hennes hals helahelahela tiden!).
Alltså: det blir mycket skrik.
Min första helg och natt utan Q gick bra, för mig det vill säga. Jag sov nio timmar utan att bli störd, underbart! Men O mötte mig i dörren med orden "du får aldrig åka bort mer", och en stund senare "jag vill inte vara pappaledig, jag har ändrat mig". De hade haft en jobbig dag.
Q hade feber förra veckan och har precis börjat äta igen efter att ha ätit dåligt ganska länge. Han sover oroligt, vaknar ofta och gråter. Tydligen händer det mycket i hans kropp och själ just nu. Vi behöver inte precis leta efter anledningar till hans ilska. Eller som min mamma klokt sa "hans enda sätt att uttrycka sig är att skrika".
Vad gör man då med en unge som skriker så att han tappar andan? Jag har provat lite olika saker och det som funkar bäst (men som jag inte alltid klarar av att göra) är 1 absolut inte bli arg tillbaka (svårast!) 2 låta honom skrika en stund om jag måste göra färdigt något 3 ta upp honom i famnen, ge honom nappen, prata och kramas. Då lugnar han sig rätt fort. Tills det är dags för nästa utbrott.
Just nu sover den lilla furien, och jag får vila. Då är det lättare att tänka på att det är bra att han visar humör och känslor istället för att stänga dem inom sig.
GRATTIS till ettåringen!
SvaraRaderaDet är jobbiga perioder när det är så där. Men det är tur att det faktiskt är perioder. Det går över!!
Jag tror att det var kring ettårsåldern som vi också hade mycket egen vilja. Framför allt det där med att byta blöja, man skulle behöva ca 5 - 6 händer för att kunna hålla i den sprattlande figuren och samtidigt få av och sen på en blöja!
Jobbigast är det när man inte får sova på natten, då blir det svårt att hålla humöret i schack när gnället och skriken kommer.
Men det är bara att bita ihop och försöka behålla lugnet. Eller faktiskt låta barnet sitta på golvet och skrika en stund medans man själv får andas några sekunder innan man tar upp och tröstar eller håller eller avleder.
Bärsele/sjal brukar vara bra, lillebror var ofta gnällig när jag höll på att laga mat, om jag satte honom på ryggen blev det ofta bättre. Eller så hade jag dem på diskbänken, funkar också, men det blir lite omständigare för mig.
Känner igen det du beskriver. Ibland är det så att man kan bli tokig, framför allt om man själv är lite trött.
SvaraRaderaNumera kan min son uttrycka sig bra verbalt och det blir därmed lite mindre skrikutbrott. Fast nu blandas skrikutbrotten ut med tjat, gnällande och hårda tag. Det är härligt med ungar!
Just nu undrar jag hur det ska bli med två vildingar här hemma. Våra papper togs emot i Thailand igår, så nu är vi verkligen på G med syskon.
Kram Jennie
Oj det høres slitsomt ut. Jeg gruer meg nesten selv. En pappa sa til meg at om man ikke vet helt hvem man er før man blir forelder så få man vite det som forelder . Alle ens grenser og tålmodighet blir tøyd og man blir satt på alle slags prøver.
SvaraRaderaHar hørt raserianfall er typisk når barna oppdager konseptet med at det finnes alternativer til hva man kan gjøre. Frustrasjonen over å ikke gjøre alt det nettopp de har lyst til der og da uttrykkes gjennom kraftig sinne.
Tror jeg ville tatt det som et tegn på personlighet hos lille Q.
Forhandlinger med en 1 åring er vel ikke lett. Rutiner, rutiner og at barna lærer seg dem er tipset fra foreldre jeg kjenner. Barn er noen små nazier på rutiner visstnok.
Man burde kanskje også lære seg reaksjonene og være litt i forkant hvis det går på noe vis.
På natten er det smart å ikke la det bli morsomt å få foreldrene til å våkne. Ny bleie hvis det beøves, ikke noe prat og lek og rett i seng med en gang.
Har han noen favorittleke du kan gjemme til du skal lage mat? Gå tur rett før så han sover etterpå?
Min søster har god erfaring me då ta sin baby ut av huset tidlig på morgenen. Da er de roligere og trøtte resten av dagen.
Lykke til.