Bloggande blir det inte mycket med just nu. Ideerna saknas inte, jag tänker ofta på vad jag skulle vilja skriva om, har en hel massa oskrivna inlägg i huvudet. De kanske kommer på pränt någon dag.
Förra veckan var fin, mamma var här och hälsade på och hon och Q fick lära känna varann. Hon är som väntat helt bedårad av honom, inte enbart för att han är hennes första barnbarn utan också i kraft av hans förtjusande personlighet. Det var roligt att se honom genom hennes ögon, och få bekräftat en del saker jag själv tänkt på (mamma är mycket mer van vid och intresserad av barn än jag). Till exempel så är han väldigt duktig på att sysselsätta sig själv, han visserligen pigg och aktiv men på inget sätt hyperaktiv, han kan leka för sig själv långa stunder. Mamma påpekade att detta är något att ta till vara och inte störa honom i onödan. Klokt råd.
Idag har jag grus i ögonen, vi har haft en jobbig natt. Det började dåligt med att jag inte kunde somna, men det var Q helt oskyldig till. Lagom tills jag började slappna av satte han igång att snurra runt i sängen som en propeller och gnorka och gnöla. Ett mönster som upprepade sig var att han somnade till men vaknade, argt och plötsligt.
Imorse klockan sex undrade jag vad fan vi skulle skaffa barn för. Men nu efter dusch, frukost, blöjbyte och lite lek är Q snäll och glad och jag på någorlunda humör. Jag ska strax fixa en flaska välling och se om jag kan övertala honom att ta en extra lång förmiddagslur.
PS Q har ju som bekant ett synfel, som gjorde att adoptionen av honom gick snabbare. Första beskedet var att det var rätt rejält, 7 respektive 11 dioptrier. Sedan vi fick honom har vi undrat lite om detta kunde stämma. En unge som hittar granbarr på golvet och känner igen folk på flera tiotals meter? Förra veckan var vi hos ögonläkare. Han verkar ha normal syn för sin ålder, men för säkerhets skull ska vi fortsätta gå på kontroller. Hurra!
Åh vad skönt att synen verkar bra. Fantastiskt. Vilken lättnad. GRATTIS Q!!!!!!
SvaraRaderaMen det är ju såklart att ni skulle få ett praktexemplar till bebis; dessutom extrautrustad med granbarrsdetektoriserande hökögon!*ler*
SvaraRaderaNär man har väntat så länge som ni och vi så ingår det en mängd extrafinesser vid bebisinförskaffning, det har vi också upptäckt.
Vår lilla S kom t ex - helt utan extra kostnad - med extra bonusvakentimmar.
Alltså; för att i någon mån kompensera oss för vår långa längtanstid så sover hon inte 15 timmar om dygnet som andra trista sexmånadersbarn, utan bara nio till tio. Dessa bonustimmar infaller som tur är under de där tråkiga timmarna när man ändå inte har nåt vettigt att göra, typ mellan två och åtta på morgonen.
Då får vi föräldrar den stora förmånen att vara vakna med vår fina dotter och se djupt in i hennes gurglande dreglande mun och strålande blick. Och som grädde på bonusmoset så behöver vi inte vara utan barnumgänge sen heller, för när Lilla S till slut utmattad knoppar in så vaknar turligt nog dotter H. Och vill ha vatten-leka-bajsa-napp-frukost-Bamse
i all evighet.
Barn är verkligen underbara jämt, som ni har noterat också;=)
Yeah! lille Q var uppenbarligen helt enkelt inte intresserad av att samarbeta när de skulle kolla synen på honom en gång i tiden. *skrattar*
SvaraRaderaJag känner så väl igen det där propeller-gork-gnöl-fenomenet och är glad att jag äntligen har fått ett namn på det *hahaha* Alma är inne i värsta separationsfasen iom att jag har börjat jobba så hon VAKTAR mig om nätterna.. Kräver att få sova PÅ mig, tätt-tätt intill, ansikte mot ansikt och rycker till vid minsta lilla ljud. Det är inte roligt att gå hemifrån när ens bästa lilla människa skriker efter "maaaamma". Hjärtat blöder och hjärnan är full av tröttgröt, men OJ så bra vi har det :o) Det är ju svindlande att vi har fått mötas på denna sida barnlöshetsträsket! Större än orden..
SvaraRaderaKram
Och du! SÅ JÄSIKENS GÖTT ATT SÖTSMULANS SYN ÄR BRA!!! Jippie!
SvaraRadera