Rutiner

..ska man ha sägs det. Det har inte jag ännu. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi bara varit hemma i två veckor. Min jet lag har gått över men jag vet inte hur det är med Q:s. Hur lång tid tar det för en bebis att ställa om sin mat- och sovklocka?

Dagarna ser i alla fall ut ungefär så här:

05:00 Q börjar sno runt i sängen, ställer sig upp med hjälp av sänggaveln. Ibland kan det hjälpa med lite klappar och handhållande för att lugna ner honom men oftast är det bara att kapitulera och inse att det är morgon. O tar nästan alltid första passet - så snäll är han. Flaska och sedan lite lek.

06:30 Q somnar igen, O bär in honom till mig och åker till jobbet. Har jag tur blir det ytterligare en timmes sömn, men inte alltid.

07-08 sisådär går vi upp. Dags för mera mat till Q. O brukar ge honom gröt på morgonen, det gillar han. Jag är bekvämare och ger flaska. Vi håller på att introducera puréer och annat, men samtidigt är flaskan så enkel och det märks att den ger honom trygghet. Majsvälling har funkat ett par gånger, och det var ett jättebra tips att blanda mjölkpulver med vanlig välling. He, he. Allt måste ske med list.

09:30 ungefär kan det börja bli dags för mig att få lite frukost. Om Q är mätt och snäll sitter han i sin höga stol och kladdar med smörgåsrån medan jag äter och läser DN. Brukar hinna genom del 1. Igår visade han plötsligt en oroväckande tendens att vilja resa sig upp i stolen - gahh! Företagsamma unge, sånt ska du inte kunna!

Sedan är det dags för umgänge. Ibland sätter jag honom i bärsele eller bärsjal och går runt och fixar hemma, gärna till musik. Ibland lägger jag mig på golvet och leker. Det roligaste Q vet är att ställa sig upp och balansera på sina vingliga små fötter och ben. Väl i upprätt ställning drabbas han ofta av hybris och släpper ena handen (förmodligen för att kunna vinka till en tänkt publik - en riktig estradör alltså). Resultatet blir ofta att han dråsar omkull och är jag då inte tillräckligt påpasslig slår han i munnen eller huvudet och ger mig hjärtinfarkt på köpet. Inget blodvite hittills dock.

Vi har också tagit några barnvagnspromenader som Q uthärdat med jämnmod. Han tittar förebrående på mig och somnar oftast.

Vid 12-13-14-tiden sisådär tycker jag att bebisar ska sova middag, helst två timmar men Q är inte riktigt av samma åsikt. Ofta tycker han att tillvaron är lite för spännande för att sova bort. Man märker hur han kämpar för att hålla sig vaken. Å andra sidan somnar han på två andetag när han väl tillåter sig att slappna av. Hittills har han alltid fått somna i min eller O:s famn, vi har inte velat ens pröva att lämna honom ensam. Kanske får vi ångra detta i framtiden men just nu säger våra instinkter oss att vi ska hålla hårt i honom. Sövning tar sällan mer än tio-femton minuter, ofta går det ännu snabbare.

Tidigt på eftermiddagen kommer O hem, och då är det väldigt skönt att kunna lämpa över Q till honom ibland. Särskilt nu, när snuvan gör honom lite stingslig. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, men det är skönt att kunna gå på muggen ifred.

Nästan varje kväll badar O och Q tillsammans. Q är ett riktigt vattendjur, han jollrar förtjust när vi tappar upp vattnet och plaskar för fullt i karet. Att få vatten i ansiktet och håret är helt okej. Sedan är det dags för kvällsflaska och godnatt. Oftast sover han vid halvåttatiden eller däromkring.

Någon gång på småtimmarna vaknar han så och ska ha mera mat, vilket han får, och sedan blir klockan fem igen..

Egentligen är vi ganska nöjda med detta oregelbundna schema. Det hade inte varit så dumt om herr Q kunde tänka sig att sova ett par timmar till på morgonen, fem är okristligt tidigt, men å andra sidan är det rätt skönt att han slocknar vid åttatiden. Vi har ännu inte experimenterat så mycket med sovtiderna utan låtit honom bestämma själv. Därav avsaknaden av rutiner, gissar jag.

Imorgon ska vi faktiskt investera i en lekhage. Det låter ålderdomligt och gräsligt, men det är för att jag ska få lite ro att göra något annat än bära eller passa på en vinglig Q. Det roligaste han vet är att stå upp i sin spjälsäng och hålla sig i överkanten. Vi lyfter ut den i vardagsrummet och han balanserade i den i en timme och pladdrade förtjust utan avbrott. En lekhage är ju ännu lite större och kanske därmed ännu roligare?