Sa har vi da traffat Q, var son. Motet gick bra och var inte alls sa dramatiskt som jag hade forestallt mig. Inte en tar falldes. Stamningen var varm och lugn och avslappnad och konstigt nog inte alls nervos.
Q lag pa golvet och kralade nar vi narmade oss. Han lystrade omedelbart nar vi pratade med honom, och flinade upp sig. Det ar inte fel pa ogonkontakten har inte! Eftersom han verkade sa glad och trygg vagade jag ganska snart ta upp honom i knat, vi tittade varann djupt i ogonen en stund (jo, da stannade varlden nastan) och nar jag hissade honom skrattade han lite. Nar pappa O tog over fick han fram riktiga gapskratt.
Q verkar vara lugn och harmonisk. Vi stannade en timme och han var aldrig annat an glad och fornojd. Han dreglade, snorade, at pa sin hand och sin skallra, skrattade mot oss, undersokte sina egna fotter och knep hart om vara fingrar. Vi blev ganska bedarade.
Fosterfamiljen verkade fortjusande rar. Den bestar av mamma, pappa och dotter i tjugoarsaldern. Alla verkade betagna i Q och gullade mycket med honom. Han har haft det sa bra hos dem! Fostermamman blev tydligt glad over sjalen jag stickat, fargerna var visst alldeles ratt. Jag tror ocksa att hon blev rord over kortet vi skrivit, dar vi tackade sa mycket for att hon tagit sa val hand om Q.
Vi fick fantastiskt fina presenter med oss. En koreansk folkdrakt till Q samt en ultramodern stass med dinosaurier och Tom & Jerry. Och bast av allt: ett fotoalbum med bilder av hela familjen tillsammans med Q. Underbart att ha i framtiden.
Vi stannade bara en timme men resan dit och hem har tagit halva dagen. Om en vecka far vi honom pa riktigt. Mandag 30 oktober klockan elva.
Hur kanns det da? Jag ar glad och latt om hjartat. Motet gick sa bra, han var sa sot och sa rar. Hade han gratit och varit radd hade det varit helt naturligt men anda kants lite svart.
Ar jag lika glad nu som jag varit ledsen tidigare? Star gladjen i proportion till den langa langtan och de manga besvikelserna? Arligt talat - nej. Men det kan man inte heller begara, och det oroar mig inte. Tiden som barnlos var en sak for sig, och livet med Q nagot helt annat. De har mycket lite med varandra att gora. Jag ar valdigt, valdigt glad att den forra ar over och att det senare snart borjar.
En vecka kvar. Under den veckan ska vi turista! Bade for var och for Q:s skull. Har ska samlas minnen!
Jag skulle ockå vilja uppleva det du gör nu, kanske vi får barn med IVF och hämtar syskon någon gång i livet än. Kan bara inte tänka mig att vi inte gör någotdera. Lycka till med lilla Q, skulle också vilja som ni nnu ha ett "visst skede" bakom mig! Ha det så gott i er nya trio! (En duo kan vara hur kul som helst, men med en trio kan man få till de där roliga rytmiska synkoperna, föreställer jag mig!)
SvaraRaderaDet är klart att det inte står i proportion till varandra - än. Väntan på ert barn var flera år på en stig kantad av besvikelser och sorg. Tids nog när ert nya liv börjar tror jag i alla fall att lyckan växer till sig i förhållande till det som varit, dag för dag.
SvaraRaderaEn helt annan sak: hur var det att åka till Nordkoreanska gränsen?
Sa harligt att motet gick bra, och att bebisen var sa fin och glad!
SvaraRaderaFantastiskt att fosterfamiljen ar sa karleksfull mot er son, det borgar ju for att han har fatt en valdigt god start i livet:O)
Ha det nu sa skont pa turisteriet...sag ett program pa travelchannel for ett tag sen om en kille som turistade i Korea sa jag har en ratt farsk och bra bild av hur dar ser ut. Han var bl a vid gransen mot Nordkorea, fy 17 vilket labbigt och markligt stalle?
Skall ni traffa Q mer innan mandag?
Tack för att du skriver från Korea!!! Det är så härligt att få återuppleva de där känslorna som jag gör när jag läser om ert möte med Q.
SvaraRaderaNä, håller med dig om att lyckan att ha fått barn inte står i proportion till sorgen och väntan på sitt barn. Men det kommer...även om man inte längre kan jämföra det hela för all sorg och barnlängtan är placerad så långt bak i huvudet att man knappt minns den.
kram
Malva
Underbart att höra! Tack för uppdateringarna om mötet med sonen! Ha det så bra!
SvaraRaderaVad härligt att ni fick ett så fint första möte. Men visst blir det aldrig som man tänkt sig i alla fall inte känslomässigt. Men det kommer.
SvaraRaderaNjut av er tid i Korea, den är guld värd för er och för Q. Jag fortsätter att följa er resa med spänning.
Kram Jennie
Sitter här med ett leende och läser- vad underbart att ni äntligen fått träffa Q!
SvaraRadera/Chisanna
Va mysigt. Äntligen. Åh, va gullig han måste vara. Heja Q, heja O och heja dig Helga som orkade hela vägen hit.
SvaraRaderaUnderbart!
SvaraRaderaHej, jag känner ju inte alls dig men: å vad fint du berättar, och så rörande. Så fantastiskt bra och roligt med ert barn, jag önskar er all lycka i världen. Grattis.
SvaraRadera