Nedräkning

Hur ska man bäst utnyttja de kvarvarande timmarna innan ens livs resa tar sin början och tillvaron aldrig mer blir sig lik?

Ja inte vet jag. Sedan samtalet kom igår har jag mest fnattat runt. När jag inte har sovit. En stor del av lördagen tillbringade jag i sängen medan O var nere vid båten och fixade till den inför vintern.

Igår åkte vi på turné till Apoteket, Willys och Babyland. Reseapotek på första stället, barnmatsburkar, välling och blöjor på andra. Till sist det omtalade spjälsängsskyddet och lite andra förnödenheter på Babyland. Nu är vi rustade till tänderna.

Livet är bra märkligt. Så sent som i torsdags kväll plumsade jag ner i några av de gamla känslorna igen, när vi var på Försäkringskassans information för blivande föräldrar. Jag var trött efter jobbet, och när jag är trött blir jag lätt ledsen. Korkat nog hade jag inte tänkt på vilka som går på en sådan informationsträff. Gravida kvinnor förstås. De närvarande var dessutom uteslutande svenskfödda höginkomsttagare, fast vårt upptagningsområde omfattar alla socialgrupper. Bara en sådan sak gör mig trött. Jag förstår verkligen att de som inte riktigt passar in inte heller vågar gå på sådana träffar. Själv kände jag mig fullkomligt malplacerad bland de stinna magarna. Det hjälpte inte heller att de första femton minuterna handlade om havandeskapspenning. Det var en lättnad att komma därifrån, liksom att höra O:s ironiska fråga: varför måste gravida tjejer tafsa på sina karlar hela tiden? Kanske för att peka ut den virile hanen för omvärlden. Det är han som har befruktat mig. Eller för att hålla honom nära så att han inte strövar iväg mot andra honor.

Men behovet av att tänka elakheter om vilt främmande människor rann av mig när jag kommit hem och vilat lite. Och nu när Samtalet kommit och jag för första gången fyllt en kundvagn med blöjor och barnmatsburkar, känns de känslorna långt borta. Att handla Libero och Semper var löjligt stort. Jag har nog aldrig vågat tro att det skulle bli så på riktigt.

Imorgon ska vi städa, tvätta och packa. Vi har skrivit ut packningslistor och börjat göra en hög av grejer-att-ta-med på gästsängen.

Förutom pyjamas, blöjor, febertermometer och barn-Alvedon ska vi också ta med oss Ålandsnalle på resan (han som modellar iklädd pastellkoftan). Det hade ju inte jag tänkt förstås, han tar lite stor plats i resväskan, och Q är nästan för liten för gosedjur, men O var bestämd. Nalle ska följa med till Korea, så att han kan berätta för Q när han blir större hur det ser ut där.

Tänkte inte på det.