Åhh, vad trött jag är! Efter bara fyra timmar (och en och en halv i bilen, inte att förglömma). Det enda vettiga jag har gjort är att svara ungefär femtio gånger på olika varianter av följande frågor:
hur mår du?
vad är det du har haft?
hur/varför får man inflammation i ryggmärgen?
vad får man för mediciner mot det?
du jobbar väl heltid nu?
Kan konstatera att mina kollegor har betydligt större tilltro till läkarvetenskapen än vad jag har. Alla blir förvånade när de hör att det inte finns någon entydig förklaring till min sjukdom, eller mediciner som gör en frisk på ett litet kick. Själv tycker jag att de är lite naiva. Usch vad jag har blivit cynisk, är det infertiliteten som har gjort mig sådan?
Annars är jag lite orolig för hur det ska gå att jobba ynka 25% och sätta gränser när folk sliter i mig. Jag blev mycket tröttare idag än jag trodde. Nåja, jag tröstar mig med att jag har två kraftiga handikapp just idag: huvudvärken efter provet har inte riktigt gått över samt mensvärk. Say no more. På onsdag är båda borta, förhoppningsvis.
Nu intar jag soffläge och tar mig en grundlig funderare på om jag orkar med kören idag eller inte.
Det är JÄTTESVÅRT att vara sjukskriven på deltid och få arbetskamrater att acceptera det. Har ingen aning om hur man lyckas, dels tar folk upp ens arbetstid med att prata om hur man mår etc, dels tror de ändå att man jobbar heltid...
SvaraRaderaBerätta gärna hur det lyckas för dig!