Tillägg: Korea pro och con

Jag kom på ett par saker som jag glömde säga i mitt förra inlägg.

En viktig faktor för oss i valet av land var att det också innebar ett val av organisation. I vårt fall handlade det om att välja mellan Adoptionscentrum (AC) och Barnen framför allt (BFA). Detta var inte det allra viktigaste, men vägde ändå tungt. AC känns mycket mer professionella och kompetenta än BFA. Detta är en subjektiv känsla, och kanske är vi orättvisa i vår bedömning. Den kritik som framförs mot AC brukar bestå i att de är för stora och opersonliga och känns för "myndighetsaktiga". Vi håller inte med. Vi vill vara säkra på att vår adoption går rätt till. Vi har inget större behov av att organisationen känns mysig och personlig. De damer vi har pratat med har varit vänliga, kunniga och korrekta. Det räcker utmärkt bra för oss.

AC känns också som ett långsiktigt alternativ. De har funnits länge och besitter en oerhörd kompetens. De avsätter resurser för adopterade att söka rötter och göra återresor. Adoption är ju så mycket mer än det som vi är mitt uppe i just nu. Resten av våra liv, och hela vårt barns liv kommer att präglas av adoption. AC är en bra partner på den vägen.

En nackdel med Korea är att det är ganska lång väntetid mellan barnbesked och resebesked, i vissa fall flera månader. Det kommer inte att bli en rolig tid för oss eller för vår omgivning.

Den korta väntetiden på barnbesked är förstås en fördel, och var ett tungt skäl för oss att välja Korea. Men paradoxalt nog för den med sig en nackdel. Eftersom vi inte har skickat våra papper ännu känns adoptionen fortfarande osäker och icke-definitiv. När ska vi berätta på jobbet? När kan vi börja tänka och säga att vi väntar barn? Vi tror och hoppas att vi har en bebis i sommar, men vi vet inte. Tänk om något händer? Allt känns fortfarande så osäkert.

Å andra sidan hade vi knappast känt oss tryggare av att skicka papper till Bolivia eller Kina och sedan få vänta ett ospecificerat antal månader. Nä, den sista nackdelen är nog ett lyxproblem.