Kapstaden rekommenderas varmt!

Nu har vi varit hemma i en vecka. Den senaste semestern är alltid den bästa, men frågan är om inte denna verkligen var den bästa.

Vad var allra bäst? Jag vet inte. Maten, kanske. Den var fantastisk. Möra lena köttbitar, fin vit kotlettfisk, grillad med citron. Ostron! Smörig avokado, saftig mango. English afternoon tea, scones, jam and clotted cream. Boboti, en kryddig köttgryta. Kort sagt, fina råvaror och cross culture cooking när den är som bäst. (Mja, okej då, vid närmare eftertanke var det två saker som aldrig var särskilt goda: pommes frites - för bleka och blöta, och kaffe - för svagt.)

Vinet gick inte av för hackor heller. Jag har tidigare inte varit så värst intresserad av vin, kunde aldrig komma ihåg vilka viner jag gillade. Men nu vet jag. Shiraz och Chardonnay. Det ska vara kraftfulla viner, vare sig det är rött eller vitt. Inget tunt och mesigt. Det var härligt att åka mellan vingårdarna och provsmaka, och köpa med oss det vi gillade bäst.

Både vin och mat är billigt i Sydafrika. Vi betalade sällan mer än 300 kr för trerätters middagar med vin. Tycker man att det är för dyrt, går det bra att ta med sig eget vin på krogen.

Som om inte detta vore nog, är Kapstaden med omgivningar dessutom oerhört vackert. Vi har beundrat oräkneliga utsikter. Jakarandaträden blommade som bäst, stora träd med himmelsblå blommor. Vi har sett pingviner, valar, giraffer, noshörningar, gnuer och lejon. Fast inte på samma ställe förstås.

Starkast intryck gjorde nog ändå landet Sydafrika, dess historia och kultur. Vi besökte en kåkstad och blev imponerade av den livsglädje och företagsamhet vi såg där. De flesta vi mötte gav intryck av att vara oerhört stolta över sitt land, och det undrar jag inte på. De har klarat övergången från apartheid till demokrati, på bara tio år. Visst har de enorma problem, fattigdom, arbetslöshet, kriminalitet och aids, men de är definitivt på rätt väg.

Jag läste två intressanta böcker under semestern, den ena om förhandlingarna som ledde till apartheids fall, den andra var Mandelas självbiografi. Jag är inte mycket för helgonförklaringar, men Mandela är sannerligen en hjälte. Detta är hans credo, och det är tänkvärt:

"It was during those long and lonely years that my hunger for the freedom of my own people became a hunger for the freedom of all people, white and black. I knew as well as I knew anything that the oppressor must be liberated just as surely as the oppressed. A man who takes away another man's freedom is a prisoner of hatred, he is locked behind the bars of prejudice and narrow-mindedness. I am not truly free if I am taking away someone else's freedom, just as surely as I am not free when my freedom is taken from me. The oppressed and the oppressor alike are robbed of their humanity."

Så enkelt är det. Både förövare och offer är ofria. Det är lätt att glömma bort.

Vill nu inte Helga adoptera från detta enastående land, frågar ni. Svar: jo det vill hon, väldigt gärna. Men hon kan inte. För att få adoptera från Sydafrika måste man vara varmt kristen, helst aktiv i en församling. Där föll det. Tyvärr.

Men det finns ju andra länder!