Tack för hela sju kommentarer på mitt senaste inlägg! Det värmde mitt bittra hjärta när jag kom hem från kursen nu ikväll.
Jag har till och från funderat på att lägga ner min hemsida, och på sistone har funderingarna intensifierats. Detta mycket på grund av att jag känt att jag inte fått så mycket respons. Jag har undrat om det är någon mening med att hälla ut min galla i cyberrymden.
Samtidigt så är jag själv inne på en hel del sidor där jag alltför sällan orkar lämna några kommentarer. Jag vet också mycket väl hur svårt det är att svara vettigt när någon är i behov av tröst. Det är enklare att glädjas med den som är glad än att sörja med och trösta den som sörjer.
Faktiskt så har jag på sistone orkat skriva på fortsättningen på vår historia och är nu framme vid hösten 2003. Det var en oerhört svår tid och jag grubblar som bäst på hur öppen jag ska vara om vad som hände då, hur mycket jag ska lämna ut mig själv och min omgivning.
Hur som helst har jag bestämt mig för att låta sidan ligga kvar, om inte annat för min egen skull. Den ska åtminstone finnas kvar tills det blir ett slut på den här eländiga historien. När det slutet infinner sig och i vilken form vet jag inte ännu.
För mig finns det ett värde i att ärligt försöka beskriva hur jag har upplevt de senaste åren. Jag vet mycket väl att många av de känslor jag har och har haft är långt ifrån rumsrena men jag skäms faktiskt inte för dem. (Oftast inte). Det är så här det har varit, det är så här det är. Detta är jag, på gott och ont.
Helga,
SvaraRaderaDin sida har tröstat mig så många gånger. När vi har haft det jävligt, när vi har misslyckats med IVF och jag varit tvunget att ta till mig faktum att vi kanske inte skulle få biologiska barn, då läste jag hela din sida för tredje gången. Att veta att man inte är ensam som gått igenom detta, att veta att mina tankar inte är svartare än någon annans. Jag skulle tycka att det var en stor förlust om du la ner din sida. Tvärtom, om jag får önska, så skulle jag vilja följa dig genom eran adoption och ditt föräldraskap. Det känns som att jag känner dig, trots att du knappt vet vem jag är (när du sa farväl till IVF-forumet hade vi precis påbörjat vår första omgång).
Och förutom att jag är engagerad i det du skriver, så uppskattar jag verkligen att du skriver så bra. Det tar tag. Jag hoppas att du skriver en bok en vacker dag.
Varm kram Moffan
Jag vill bara säga att jag följt dig länge bakom kulisserna. Jag har våndats med dig och det sista dråpslaget var bara för mycket.
SvaraRaderaJag önskar att ni får er Ollibolli till slut så det blir ett lyckligt slut.
Kram Carin *icsi*
Jag tror att det är fler som läser vad du skriver än du anar. Jag har tidigare inte gett mig till känna men jag har funnit mycket tröst i det du skriver eftersom jag går igenom något liknande sen några år tillbaka. Du har givit mig en "reality check" och fått mig att inse att jag är inte ensam om mina tankar.
SvaraRaderaEn varm kram från Diana
Nej! Lägg inte ner din sida. Jag läser här ofta (utan att lämna spår efter mig) och då inte bara för att det handlar om barnlöshet, utan för att du skriver så oerhört bra. Jag hoppas så att jag kommer att kunna läsa er historia i tryck en dag, med ett tillhörande lyckligt slut. För det är helt och hållet publicerbart precis som det är.
SvaraRaderaJag kommer definitivt att fortsätta läsa!
Som så många andra läser jag din sida utan att lämna kommentarer. Du skriver så himla bra! Jag är inte i din situation (ofrivilligt barnlös) men jag har genom dig förstått en liten, liten del av den sorg det innebär och den oerhörda kamp du och din man går igenom. Och det kanske kan vara något värt det med, att det åtminstone finns en person mindre som ställer korkade och sårande frågor till barnlösa par i sin omgivning. Jag hoppas att din sida kommer att finnas kvar. Och så håller jag förstås alla tummar jag har för att er Ollibolli kommer hem till er så snart det bara går.
SvaraRaderaStor kram!
Här är ännu en som bara läst men inte skrivit något.
SvaraRaderaHar tänkt att skriva så många gånger men orden räcker liksom inte till.
Vi ruvade samtidigt en gång i tiden och gick båda på Sahlgrenska. Har velat hålla koll på hur det gick för er och är så bedrövad att ert sista försök inte heller gick vägen.
Efter otaliga försök fick jag till slut en underbar dotter men sorgen under dessa långa och tunga år som ofrivilligt barnlös kommer jag alltid att bära med mig.
Skulle vara så roligt att få fortsätta följa din historia som blivande adoptivmamma så snälla fortsätt och skriv.
Kram Tizzzan
Jag tilhör också en av dem som följer din sida om inte varje dag så väldigt ofta.. Många tårar har jag fällt och jag känner så otroligt mycket med dig. Jag känner dig inte egentligen men det känns så. Öppet och ärligt berättar du om mörka sidor som jag själv känner och har svårt att sätta ord på ibland...
SvaraRaderajag hoppas på att få följa dig vidare så länge det ger dig någonting att fortsätta att skriva.
Hej Helga!
SvaraRaderaFortsätt skriv! Jag är också en som följer er kamp på vägen mot ett barn. Du skriver rakt och ärligt vad du känner utan att linda in det som många andra gör. Din sida borde vara obligatorisk läsning för alla som har ofrivilligt barnlösa i sin omgivning! Många kramar!
Här är en till som är tacksam för att få följa er väg.
SvaraRaderaFast vi inte känner varandra personligen har vi ändå tagit del av varandras öden och det har i alla fall hjälpt mig.
Tack än en gång för att du delar med dig så öppet av dina känslor. Det skulle kännas så konstigt att inte få följa er hela vägen fram. Det vore som att sluta läsa mitt i en engagerande bok.
Instämmer med Moffan, du har verkligen en förmåga att skriva engagerande.
Kram
Asra
Kan inte annat än instäma med de övriga; fortsätt att skriva snälla du.
SvaraRaderaDu skriver oerhört bra och engagerande.
Vi känner inte heller varandra privat men jag har läst mycket av dig genom alla år på kanalens IVF-sida.
Det känns som jag vill följa er hela vägen fram nu. Så om du orkar att fortsätta skriva så komemr iaf jag att läsa och följa er med spänning.
Blir själv adoptivmamma om 1½ vecka vilket känns helt otroligt efter alla dessa tröstlösa år.
Snart är det även din tur Helga att sitta där med Ollibolli i famnen.
Stor kram
Sus
Helga,
SvaraRaderaÄven jag instämmer med övriga inlägg. Din sida har varit ett stöd för mig. Det har varit så skönt att kunna läsa om någon annan som känner som jag, men som är så mycket bättre på att uttrycka det. För mig har det varit en stor tröst att inte vara den enda som är arg och ledsen.
Jag hoppas du ger oss möjlighet att få följa dig till slutet av denna period.
kram, Dina
Vi är ett stort gäng Helga-fans som kommmer sakna bloggen
SvaraRaderaoändligt om du lägger ned den.
Var sak har sin tid. Se ditt beslut som ett sundhets tecken. Det är dags för dig att gå vidare!
Klart du skall fortsätta föra dagbok, men i en mer privat form. Kanske en skrivbok med hjärta och lås denna gången?
Vi nätbeundrare får stå ut med ovissheten. Den dagboken kommer du skriva för någon oändligt mycket viktigare. Ert barn.
Lycka till!
Kram Krickan
Hej Helga!
SvaraRaderaJag har skrivit i din gästbok en gång tidigare. Men jag är inne och läser din dagbok ofta. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: jag uppskattar din dagbok väldigt mycket! Du skriver så otroligt bra och du är fantastisk som delar med dig av dig själv och ditt liv. Många får tröst av att läsa det du skriver. Jag var också inne på Föräldrakanalen när du fortfarande var aktiv där och du var så generös och stöttande mot många där.
Jag hoppas du fortsätter skriva om er stundande adoption. I den världen kommer dina åsikter och insikter att vara väldigt värdefulla också. Där behövs lika mycket stöttande och peppande som när man håller på i ivf-svängen.
Vi håller på och adopterar nu och åker till Kina och hämtar vår dotter Nan Fu Qiong om några veckor. Processen att adoptera från Kina är väldigt smidig och det går relativt fort. Helga, kan inte du och O tänka om om adoptionsland? Kanske Oliboli finna i Kina? :-) Eller Vietnam, eller Colombia osv, osv.
Skriv en bok någon gång Helga! jag är övertygad om att den skulle bli jättebra!
Lycka till!
Kram
Stina