Jo jag tror faktiskt att min sista ruvning är den värsta. Förutom att det alltid är överjävligt att ruva så har jag denna gång begåvats med en brakförkylning med en hosta som inte är av denna världen. Jag hostar så att både lungor och äggstockar och embryon borde lossna och börja skramla runt inuti mig. Kliniken har försäkrat mig att förkylningen inte spelar någon större roll, men jag undrar jag. Eftersom jag inte har så där värst lätt för att bli gravid i första taget så känns det som att hostan från helvetet effektivt stampar sönder den mikroskopiska chans detta försök eventuellt hade.
Detta sagt så gick de första dagarna ganska bra. Jag jobbade i förra veckan, vilket fick mig att tänka på annat. Sedan slog hostan till och jag har nu tillbringat fyra dagar i sängen och på soffan. Även det har gått hyfsat fram till igår, när den obestämda molvärk som jag haft i flera dagar plötsligt högg sig fast i ryggen. Då grät jag, över att det är många dagar kvar tills vi får besked, och över utsikten att tillbringa dessa dagar i en skärseld av värk och kanske till och med blödningar som kommer och går. Efter alla dessa försök litar jag inte en sekund på min kropp. Den har nämligen hittat på alla möjliga varianter. IVF 1 och 2 slutade på samma sätt, med svår mensvärk ungefär vid dag 12, och mens något dygn senare. När jag vid IVF nr 3 tog mig till dag 13 med bara lite värk och inget blod, hoppades jag stort men blev besviken. Efter IVF nr 4 började jag blöda så smått redan på dag 11, men smärtorna och den riktiga mensen dröjde ytterligare tre dagar.
Imorgon är dag 11, så jag är rädd att de närmaste dygnen kommer att bli förfärliga.
Men jag försöker att se framåt. Igår skrev vi kontrakt och valde tapeter till vår nya lägenhet som vi får i april. Jag anstränger mig för att föreställa mig Oli där. Hans eller hennes rum är beige, det låter otroligt tråkigt men jag tror att det blir en bra bakgrund till färgglada tavlor och gardiner.
Idag går vårt ärende upp i nämnden så förhoppningsvis håller politikerna med om våra utredares åsikt att vi är lämpliga föräldrar. Jag bävar lite för att få vår hemutredning, sedan vi skickade in vår rättade version har vi inte sett slutresultatet. Undrar just hur det ser ut.
Fan vad tungt det är att leva i barnskaffarland.
Den hosta som går är överjävlig. Jag vet inte om det är någon tröst att läsa det, men jag lyckades hosta fast mitt embryo i stället för att hosta loss det (har även hostat loss något, ett revben känns det som). Så kanske det ändå är så att det inte påverkar ruvningen. Hoppas det, Helga. Ring till läkaren och be om Cocilana Etyfin, guds gåva till oss höstförkylda.
SvaraRaderaMånga kramar