Efter det jag skrev igår, tror någon att det blev passionerad älskog hos herrskapet Helga? Ånä. Passionerat gräl är vad det blev. Som vanligt numera övergick grälet i total härdsmälta. Nu för tiden vet jag inte vad det är som händer när O och jag grälar, men hemskt blir det.
Imorse när jag vaknade hade jag ont i magen, ett sugande svidande fladder. Jag undrade för jag vet inte vilken gång i ordningen vad vi gör tillsammans, när det är så uppenbart att vi gör varann olyckliga, när vi missförstår varann hela tiden, när den andres familj driver oss till vansinne.
Frampå dagen blev det lite bättre, vi var inte arga på varann längre utan bara ledsna. Jag tänkte ytterligare en gammal tanke: om vi lyckas få barn på något sätt, kommer det att vara värt det? Eller borde vi ge upp?
Men nu är det kväll och det känns bra igen. Det finns en aspekt av vår relation som förblivit märkvärdigt oförstörd genom detta helvete, nämligen den sexuella. Detta kanske är det som räddar oss. Det låter inte klokt, men vårt sexliv ger mig hopp om vårt äktenskap när jag tvivlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar