En text vari knappt något vettigt sägs

Jag är förälskad i min nya hemstad, har jag nämnt det? Lite skäms jag över det, för det känns som att överge en trogen gammal vän, nämligen min uppväxtstad Göteborg. Men vafan, kan man inte tycka om båda städerna samtidigt? (Fast Stockholm är vackrare, och mer fascinerande.)

Hur som helst så finns det skillnader på att bo i Stockholm jämfört med att bo i Göteborg. Till exempel:

Stockholmare köar vid busshållplatser. Först anländ gubbe ställer sig intill stolpen, nästa gubbe ställer sig bakom honom, och så vidare. När bussen stannar kliver man på i turordning. I Göteborg myllrar man och låter det hela ge sig självt.

Stockholmare kallar lekpark för parklek. Jag har inte lyckats skönja logiken bakom detta. En lek-park är en park som man leker i, men vad fan är en park-lek? En lek man leker i parker? Blottarvarning. Förresten säger vi nog lekplats hemma, inser jag när jag tänker efter.

I Stockholm kallar man vitt bröd med frön på för bergis och inte barkis. Dessutom finns här ett bakverk som heter katalan. Har aldrig sett det i Göteborg. Vidare kan man köpa en del konstiga finska och åländska delikatesser i stockholmsaffärerna. Som memma till exempel, åländsk påskefterrätt, huvudsakligen bestående av sirap och rågmjöl. Visst blir ni avundsjuka därhemma på västkusten?

Bussarna är röda och inte blå. Jo, det finns speciella blå bussar som går under den helt otippade benämningen blåbussar.

Stockholmare kan inte praktiska ord som knö, åpen, tyken, svale - för att inte tala om uttrycksfulla ord som tjötröv. Bamba pratar man inte så ofta om som vuxen, men visst fasen låter det mycket trevligare än matan? Det är lite trist också att aldrig bli kallad för lella dockan eller hjättat. Fast å andra sidan händer det sällan i Göteborg numera.

Stockholmare tjuvåker på tunnelbanan (eller "plankar" som de själva säger). Så in i helvete. Hade jag jobbat som spärrvakt hade jag blivit komplett galen. Jag förstår inte hur de stackarna står ut med att sitta i sina burar och se finnig tonåring efter hårdsminkad tonåring slinka genom spärrarna. Det ser skitenkelt ut, de drar spärren mot sig med en liten knyck, och så tränger de sig igenom. Jag har all möda att inte morra åt dem. Det värsta är alla lama ursäkter man får läsa på insändarsidorna. "Det är för dyrt med månadskort". Vah?? Den som inte betalar ska heller inte åka, så enkelt är det. Cykla eller gå eller stanna hemma era lata ungjävlar. Basta. Jag förstår inte heller varför inte SL åtminstone försöker göra något åt det. Sedan jag flyttade hit i november har jag en (1) gång råkat ut för kontroll (idag!!). Alla som bodde i Göteborg på 80-talet vet vad jag menar när jag säger Tensonjackor. När tre sådana klev på vagnen, en vid varje dörr, var det bäst att passa sig. Jackorna innehöll alltid kontrollanter.

Mer tjat om lokaltrafik: i Stockholm är det lite sådär tämligen hemligt vart bussarna går. Jodå, när bussen väl kommer står det exempelvis Waldemarsudde på den. Men exakt vilken väg den tar för att komma dit, är förborgat. För att begripa det måste man vara kodknäckare eller knyppelexpert, för kartan som sitter i busskuren är minst sagt svårtolkad. Röda streck överallt, mest ovanpå varandra. I Göteborg finns det en lista på alla hållplatser bredvid tidtabellen. Enkelt och genialt.

Det finns inga fiskvagnar. Katastrof. Alltså, varje litet göteborgstorg med självaktning har en fiskvagn eller ett fiskstånd. Och fisken som säljs är färsk (därför är alla fiskvagnar stängda på måndagar, för på söndagar går inga fiskare ut, enkelt va) och inte så värst dyr. Tycker ni det, kom hit till Stockholm. Och gråt blod. Plötsligt fattar jag varför folk köper fryst fisk, det gjorde jag aldrig förr. Hälleflundra, havskatt, piggvar, jag saknar er!

Men annars så är det faktiskt tämligen underbart att vara stockholmare.Topografin upphör inte att fascinera mig. Det finns vatten överallt, vikar av Mälaren och Saltsjön spränger sig långt in i landet. Det finns öar och broar att hålla reda på. Stadsbebyggelsen liknar en bläckfisk där tunnelbanenätet utgör armarna. Men mellan armarna finns skog och fält och närapå vildmark, helt nära staden. Och det finns massor av böcker att läsa om Stockholm och känna igen sig i. Varför har ingen skrivit om Göteborg?

Kanske beror min förälskelse till största delen på att jag för första gången sedan jag var fyra år bor permanent någon annanstans än i Göteborg. Jag har bott i USA, i Spanien, Tyskland och Italien, men det har alltid varit tidsbestämt. Jag har alltid vetat att jag skulle hem, men nu för första gången vet jag inte det. Det är läskigt men också väldigt spännande.