Missfallsutredning

Igår var det dags igen, O och jag var hos en ny doktor. Jag förstår om ni blir yra i huvudet, det blir jag med. Denna doktor fanns på det sjukhus där min laparoskopi utfördes. Läkaren som gjorde den (a.k.a. Dr Donator) var jag ju inte överdrivet förtjust i. Dessutom var (och är) jag så nöjd med besöket hos dr Lugn, jag hade närapå bestämt mig för att lita fullt och fast på honom och köra vårt sista försök där.

Alltså gick vi till mötet igår med låga förväntningar. Men si, ibland blir man förvånad. Doktor Snabb, som han nu får heta, överraskade och övertygade oss. Han uppehöll sig länge vid mina TPO-antikroppar*. Han tror att jag eventuellt kan ha någon störning i immunsystemet, och innan man utrett vidare tycker han inte att vi ska göra någon IVF, chanserna att lyckas är alltför låga. Tjosan. Det var ju andra bud än vad vi hört tidigare. Doktor Snabb tjänade in sitt namn genom att omedelbart fylla i en remiss på missfallsutredning och skicka ner O och mig till labbet för att lämna blod. O kom lindrigt undan, på honom ska de bara göra en kromosomanalys. På mig kollar de dessutom alla upptänkliga hormonvärden, inklusive testosteron (har jag PCO-S eller inte?) och alla sköldkörtelvärden, och en hel del koaguleringsgrejsimojs. Fråga mig inte vad det sista innebär, men det har visst med missfallsrisk att göra. Doktor Snabb tyckte nämligen att alla våra IVF:er med utmärkta förutsättningar och inte ett endaste litet positivt test var att jämställa med upprepade missfall.

Vi var trötta när vi gick därifrån, bara tanken på IVF-karusellen dränerar oss. Jag emotser provsvaren med viss bävan, med vår (min) otur lär de väl hitta någon förbannad skit. Det skulle inte förvåna mig om jag har någon jävla translokation på någon ynklig liten kromosom, något extremt ovanligt som läkarna aldrig sett maken till. Är man unik så är man. I slutet av april får vi besked och då ska vi träffa doktor Snabb igen.

Nåja. Jag antar att det är bra att få besked även om de är dåliga. Tills vidare tänker jag faktiskt inte så mycket på hela saken.

Fast. Ja, jo. Jag tycker att det är bra att få en missfallsutredning. Idogt surfande har lärt mig att det är något man måste tjata sig till. Förresten får det mig att känna mig lite märkvärdig. Upprepade missfall minsann. Jag kanske får vara med i kvinnoklubben ändå.

Adoptionskurs
Häromkvällen träffades vi utanför O:s jobb, åt middag på restaurang och åkte sedan till Sundbyberg för att gå på adoptionskurs. För några veckor sedan fick vi ett mejl från AC där de undrade om vi fortfarande var intresserade, kursen skulle börja den 22, snabbt svar önskas. Vi svarade ja och skrev in datumet i almanackan. Men inte var det någon adoptionskurs där inte. Istället mötte vi två generade damer som förklarade att det hela blivit försenat, studiecirkeln börjar istället nästa vecka, ni får papper om det med posten imorgon. Hrm. Detta tillsammans med det jag tidigare sett av adoptionsorganisationer är inte alltför imponerande. Administration verkar inte vara deras starka sida. Men samtidigt ska man väl komma ihåg att det mesta bedrivs på ideell bas, så kanske ska jag inte döma för hårt.

Bloggetiblogg
Min dagbok har lite nytt utseende, som synes. Jag provar mig fram, kanske återgår jag till mitt gamla system. Men än så länge känns detta bra. Till exempel slipper jag själv mecka ihop en arkivfunktion, det sköter Blogger åt mig. Och nu finns det också utrymme för er läsare att kommentera det jag skriver. Nudge, nudge, you know what I mean? Själv är jag alldeles bedrövligt dålig på att kommentera och skriva i gästböcker så jag ska försöka att inte bli - sniff - alltför sårad om ingen kommenterar.... snörvel.

Jag jobbar på att flytta över mina gamla inlägg till denna nya dagbok, men det kanske tar någon vecka.

---

*TPO-antikroppar är ett tecken på att kroppen av någon mystisk anledning reagerar och vill förstöra den egna sköldkörteln. Varför vet man inte. I mitt fall upptäcktes detta efter IVF nummer tre, en läkare på Sahlgrenska reagerade på att min sköldkörtel (sitter i halsen vid struphuvudet ungefär) var svullen. Jag hade ett skyhögt värde på över 3000, normalt anses vara cirka 60. För detta äter jag Levaxin, som är ett sköldkörtelhormon. Medicinen avlastar sköldkörteln så att den inte behöver arbeta så hårt, men åt antikropparna finns egentligen inget att göra. I alla fall enligt de läkare jag träffat hittills.