Men jag är fruktansvärt ledsen, och trött, och rädd och orolig och arg. Doktorn informerade mig som hastigast igår om vad han hade hittat. "Förändringar". Kanske endometrios, kanske inte. Vad det var visste han inte. Dessutom hade jag inte alls fri passage i äggledarna som alla tidigare trott, det är stopp i vänster. Och så då dessa förändringar, något konstigt och ovanligt alltså, något slabbigt klibbigt äckel som sitter utanpå min livmoder just där den övergår i äggledarna. Är jag steril? Ingen som vet säkert, troligen måste vi göra IVF för att jag ska bli gravid. Jamen vi har ju gjort massor, kan detta förklara varför de inte fungerat? Ingen som vet.
Mitt under samtalet var jag tvungen att lägga mig på britsen i doktorns mottagningsrum, för jag blev yr och svimfärdig. O var inte med, han blev utkörd redan på morgonen fast han tagit ledigt hela dagen och betalat för flera timmar på parkeringen. Jag kände mig minst sagt ynklig i min blodiga särk och frottérock och med knästrumpor på fötterna.
Efteråt, när jag vacklat tillbaks till sängen, och ringt efter O, frågade jag en sköterska om det fanns möjlighet att prata med doktorn igen, med min man närvarande. Tyvärr, han hade gått hem med sin son, de skulle åka skridskor. Ring imorgon och boka tid för återbesök.
Jag orkar knappt ens bli arg, fast jag har anledning att vara det. Jag gråter mest. Detta känns nästan som det värsta som kunde hända. Ännu ett osäkert och jobbigt besked att förhålla sig till. Jag tror faktiskt inte att jag orkar mer men å andra sidan vet jag inte riktigt vad alternativet skulle vara.
Tillägg, senare. O ringde idag för att boka tid för återbesök. Finns inga tider i februari. Kommentar överflödig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar