Tänker på annat

Min hemsidestystnad kommer sig av att jag haft en hel del annat att göra och tänka på den senaste veckan (vilket alltså betyder att jag bara tänkt på infertilitet, IVF och adoption cirka 30 gånger varje dag jämfört med normala hela-tiden-jämt).

För det första så har jag min man hemma hos mig just nu. Han jobbar i Göteborg under två veckor så vi lever ett normalt vardagsliv igen. Det är jätteskönt. Vi ses på morgonen innan han går till jobbet (låt vara att jag är nära medvetslöshet på morgnarna, jag är den morgontröttaste person jag känner), vi åt lunch en gång i förra veckan, vi äter middag tillsammans, vi somnar tillsammans. Kort sagt, vi har en gemensam vardag. Visserligen pratas vi vid flera gånger om dagen när han är i Stockholm och jag i Göteborg, men det är inte samma sak. För några år sedan när jag reste mycket i jobbet lärde vi oss att ju mer sällan man pratar, desto mindre har man att säga, och man glider isär fortare än man tror.

Dessutom är det skönt att konstatera att vi grälar mindre nu. Under sommaren har jag ibland känt att jag mådde bättre av att inte ha kontakt med O. När han ringde och när vi sågs på helgerna var jag oftast ledsen, i veckorna när jag var ensam kunde jag stänga av känslorna. Det fick mig att undra över hållbarheten i vår relation. Men nu tror jag att det helt enkelt berodde på att det var slitsamt att vara isär, vi blev båda ledsna av det och framför allt tror jag att O kände sig otillräcklig av att sitta hjälplös i Stockholm med ett jobb att sköta medan jag grät på telefon. Jag vet inte hur jag hade klarat av det i hans ställe. Det är i alla fall skönt att få en bekräftelse på att vi gillar att vara ihop, att vi fungerar ihop (det kan ju vara en fördel om man har för avsikt att få barn tillsammans).

Rent praktiskt så finns det mycket att sysselsätta sig med. Vi hoppas som sagt kunna hyra ut vårt hus, på torsdag kommer en hugad familj och tittar på det. Tills dess ska vi försöka oss på en så kallad house staging, att fixa till kåken så att den är så attraktiv som möjligt. I helgen städade vi trädgård och lusthus (ja, vi har ett sådant, och en damm också), jag har putsat fönster så att jag vill kräkas åt det. När vi är färdiga kommer huset antagligen att vara renare och trivsammare än det någonsin har varit sedan vi flyttade in, vilket är ironiskt eftersom vi nu ska flytta ut. Det står en container på uppfarten och samlar regnvatten. Den kommer snart att fyllas med allsköns bråte från källare och vind. Det är både lustfyllt och vemodigt att slänga saker. Jag gillar befrielsen i att rensa och se rena fria ytor växa fram. Samtidigt som ett kvarglömt tuggben bland trädgårdsredskapen kan få mig att börja gråta. Sidney kommer aldrig hit mera.

Jo, så har jag sökt tre jobb också. Och vi har sålt vår eländiga bil. Och vi har kommit på att vi kanske vill adoptera från Bolivia istället för Kina eller Korea. Och imorgon ska jag till Carlanderska. Måste skriva en komihåglapp med frågor, annars kommer jag alltid på något i efterhand och blir irriterad över att jag glömt fråga just det.