En bra dag

Imorse ringde tjejen från hyresförmedlingen och berättade att familjen från i torsdags är intresserade av att hyra vårt hus! Jag är så glad och lättad, men också överväldigad av allt jobb vi har framför oss. Den 1 november flyttar de in, och det är en del som måste göras tills dess.

Men ändå. Om lite mer än en månad är jag stockholmare på riktigt. Det är en gammal dröm som går i uppfyllelse. När O och jag tog examen ville jag gärna flytta till Stockholm, men O ville inte. Om jag hade flyttat hade han kommit efter, men det som fick mig att bestämma mig var min lillasyster, då 15 år. Hon hade det ganska jobbigt just då och jag var viktig för henne (och hon för mig). Så vi stannade, och det har jag egentligen aldrig ångrat. Men nu är vi på väg. Det trodde jag inte, det är lustigt hur livet artar sig.

Det ska också bli skönt att bo ihop igen. Och så kan vi äntligen börja med adoption, på allvar. Jag längtar.

Efter att ha skuttat runt i huset en stund och pratat upphetsat med O sisådär fyra gånger, tog jag cykeln ner på stan för ett ärende. Efteråt hade jag inte lust att åka hem, och eftersom jag tydligt hörde att embryona skrek på prinsesstårta och kaffe, så förbarmade jag mig över dem och gav dem just det. Ytterligare en god ursäkt för att äta prinsesstårta är att det var morfars älsklingsbakelse.

Väl hemkommen blev det en runda i trädgården, jag var ju bara tvungen att plocka in några buketter av de sista sommarblommorna. Jag kommer att sakna trädgården men detta är rätt årstid att skiljas från den. Några timmars telefonprat, mamma, syster och kompis måste uppdateras på dagens händelser, och till sist såg jag Reservoir Dogs på TV. Den var bra.

En vanlig dag, men en bra sådan.