Deppar

Det var trevligt igår. Jag blev inte för full, bara lagom. Jag var, om jag får säga det själv, riktigt snygg i min klänning. Det var första gången på väldigt länge som jag var på fest och hade roligt.

Ändå deppar jag idag. Jag tänker på mina tjejkompisar som var där, ingen av dem har barn faktiskt, och tänker att jag skulle vilja byta liv med vem som helst av dem. För att de har hoppet kvar. För att de är smala och snygga. För att verkar nyförälskade i sina män. För att de gillar sig själva.

Jag vet att det finns massor av saker i mitt liv som jag borde vara glad och tacksam över. Jag vet att jag är värdefull, att mitt liv är värdefullt, men det känns inte så. Hur hittar man den känslan igen?

Jag tänker mest på embryon och IVF, spekulerar och räknar och funderar. Sex återföringar har vi gjort, nio embryon av (såvitt vi vet) utmärkt kvalitet har satts in. Åtta embryon har dött vid upptining. Vad betyder det? Är det bara slumpen eller finns det något dolt fel som läkarna inte kommer åt? Kommer jag någonsin att få veta? Och om jag inte får veta, hur lär jag mig att leva med det?

Idag för sex år sedan gifte vi oss. Det har varit jobbiga år. Jag tvivlar oftast inte på att vi tar oss igenom detta, men det är med stort vemod jag noterar dagens datum. Om jag hade vetat då vad jag vet nu hade jag valt en annan väg.