Saker som gör ont

Att läsa ett inlägg på IVF-forumet från någon som blev gravid ungefär när jag gjorde min andra IVF, och som nu har fött sitt barn och är tillbaka igen, för att använda sina frysägg till syskonförsök. Säkert kommer hon att lyckas också.

Att läsa ett inlägg på forumet för IVF-gravida från en av tjejerna som var synkad med mig under den senaste ruvningen. Hon testade positivt, jag blödde. Nu har hon fått graviditeten bekräftad med ett ultraljud, med största sannolikhet kommer det att gå bra nu. Hon är ute i solen i det vanliga livet, jag är kvar i skuggan. Varför är just hon där och just jag här?

Att få veta att min fem år yngre kusin är på smällen och att större delen av familjen har vetat det i några månader, ungen kommer i november. En mängd familjekonferenser har ägt rum. Hur ska vi kunna berätta för Helga? Hon kommer att bli så ledsen! Till mina kusiner, min faster och min farmor skulle jag vilja säga följande: tror ni att jag blir mindre ledsen för att ni väntar så länge som möjligt? Tror ni att jag känner mig mindre utanför och konstig nu? Se er i spegeln och erkänn att det inte enbart är omtanke om mig som driver er, utan också feghet och bekvämlighet. Kanske rentav bara de senare.

Att tänka på att i år blir det den tredje julen med ett nytt barn i familjen, ett litet barn som kommer att vara medelpunkten, som alla ska samlas omkring och beundra. Men det är inte mitt. Inte i år heller.

Saker som gör mig (något) glad
Att jag har börjat träna igen. Det var nog närapå tre månader sedan sist.

Att jag till min stora förvåning passar i en kjol som jag köpte till ett bröllop för fyra år sedan. Jag väger mer nu än jag gjorde då men tydligen är jag mer vältränad. Eller något. Hur som helst är jag häpen och inte så lite stolt över att tre års sorg och fyra IVF:er inte satt större spår på min kropp. I'm a shallow bitch.