Mera blod, inga smärtor

Ja, så är det. Jag klamrar mig fast vid ett litet hopp om att det ska kunna vara en ofarlig blödning eftersom den inte föregåtts av någon mensvärk alls. Det har aldrig hänt mig förut.

Jag pratade med en barnmorska på SU som sa det jag redan visste, att det inte går att säga någonting om hur det kommer att gå. Hon lät inte alltför hoppfull. Det är inte jag heller.

Min mejlvän Linda hjälpte mig att slå ihjäl några timmar i Trädgårdsföreningen idag, under ett regnblött parasoll. Jag har även inhandlat två graviditetstest. Planen är att använda det ena på onsdag och det andra på fredag som är min riktiga testdag.

Förtvivlan ligger på lur hela tiden, men just nu är jag mest trött och försöker vänja mig vid tanken att det här försöket troligen också är kört, precis som de andra. Jag undrar om jag någonsin kommer att bli gravid. Jag undrar om jag någonsin kommer att föda barn. Jag undrar om jag någonsin kommer att bli mamma.