Ett anspråkslöst förslag

(Swifts klassiska original finns här.)

Ingen upplyst medborgare kan undgå vetskapen om att barn far illa även i vårt moderna samhälle. I tidningen står det nästan dagligen att läsa om barn som misshandlas fysiskt eller psykiskt. Förövaren är ofta en förälder eller annan närstående. I de fall det inte är en förälder som utövat direkt våld mot barnet har föräldrarna ändå brustit i det naturliga ansvar varje förälder bör känna, att skydda sitt barn mot allt ont.

Varje människa med förmåga till medlidande och inlevelse borde indigneras och känna en djup och rättmätig upprördhet å dessa barns vägnar och harmas över de vuxna som så illa förvaltar föräldraskapets viktiga kall. Varje rättrådig människa vill skynda till dessa barns försvar och skydd, och bör fråga sig hur man ska kunna avhjälpa de fruktansvärda missförhållanden som råder i alltför många fall.

Samtidigt riktar media helt förtjänstfullt vårt uppmärksamhet mot det faktum att samhället betalar kostsamma, onaturliga, långdragna och plågsamma behandlingar till förmån för de av naturen olyckligt lottade som inte kan få egna barn.

Jag vill härmed framlägga ett förslag, vilket garanterar alla barns säkerhet och rätt att växa upp utan våld och förtryck, med kärleksfulla och kompetenta föräldrar. Detta förslag tar till skillnad från lagar och praxis barnens bästa på verkligt allvar och sätter det i första rummet. Detta förslag bringar samtidigt en icke obetydlig mängd pengar till statskassan, något som kommer alla hederliga medborgare till del. Jag välkomnar en diskussion i frågan, och lyssnar gärna på ett förslag som är lika oskyldigt, billigt, enkelt och effektivt som detta, fast jag storligen betvivlar dess existens.

Inför tillstånd för föräldraskap! Med barnens bästa för ögonen står det fullständigt klart att endast de som är av staten prövade och godkända ska få bli föräldrar. Är inte varje barn värt den bästa, den mest kärleksfulla, tålmodiga, omtänksamma förälder? Förtjänar inte varje barn att växa upp i ett hem som genomsyras av kärlek, värme, trygghet och god moral? Skulle ni själva ens för ett ögonblick förneka era barn det allra bästa?

Det finns endast fördelar med detta system. Godkända föräldrar kommer att växa i sin föräldraroll och som människor, trygga i förvissningen att de är utredda, prövade, certifierade och lämpliga. Icke godkända föräldrar upplever naturligtvis en missräkning när barnet tas ifrån dem, men kan och bör trösta sig med att detta barn nu adopteras av godkända föräldrar och på så sätt får en möjlighet att växa upp under de mest idealiska förhållanden, sådana som de själva inte kan erbjuda. Utöver detta kan de se fram emot framtida försök att skaffa barn och ansöka om att få uppfostra dem, systemet tillåter generöst nog ett oändligt antal sådana. De föräldrar som bättrar sig kommer alls inte att få sota för sitt förflutna, prövningen är opartisk och rättvis.

Inte nog med detta, förslaget ifråga har ännu fler goda effekter. De olyckliga som vill ha barn men av naturen förvägras sin önskan kan också de bli prövade som föräldrar. Är de lämpliga, får de adoptera ett barn som fötts av föräldrar som inte uppfyllt kraven. Förutom att detta förslag främjar både barnen och de barnlösa vuxna, sparar samhället in de stora summor för behandlingar som dessa ofruktsamma stackare annars skulle ha krävt.

Genomförs förslaget kan vi se fram emot ytterligare besparingar i framtiden. Kostnader för aborter och preventivmedelsrådgivning kommer att vara ett minne blott. Ja, denna sköna nya värld kommer rentav att befria oss från kriminalitet och social utslagning, liksom från allehanda former av drogmissbruk. Ty har man inte någon olycklig barndom att skylla på, finns det alls ingen anledning att ägna sig åt brott eller vältra sig i motbjudande laster.
Sålunda vill jag med detta mitt anspråkslösa förslag lägga grundstenen till det nya Utopia, där vi genom att garantera varje barn en alltigenom lycklig uppväxt, i tryggt förvar hos kärleksfulla, hederliga och rättvist utvalda föräldrar, också bygger ett nytt och friskt land, genomsyrat av god moral.
I största uppriktighet vill jag avslutningsvis försäkra att mina motiv till att förespråka de ovan angivna åtgärderna begränsar sig till människokärlek och medborgerlig samhällsnit. Jag saknar helt personligt intresse i frågan, trots att min make och jag inte har någon avkomma. Jag avser inte att tillskansa oss ett oskyldigt litet barn vars liv vi kan förstöra. Jag är högst medveten om mina personliga brister, och menar å det bestämdaste att en dylik föräldraprövning som den jag föreslår, ovillkorligen måste vara så strängt utformad att en såpass galen människa som jag själv inte skulle kunna komma ifråga som moder.