Det händer mycket. Vi köper hus i januari, flyttar in i mars. Jag jobbar och reser mycket. I början älskade jag mitt jobb, även nu gillar jag arbetsuppgifterna och kollegorna men tycker inte om min chef och känner mig ibland pressad och otillräcklig. Mensen börjar plötsligt bli oregelbunden och uteblir rätt vad det är i fem månader. Går till gynekolog, han är inte speciellt orolig utan tycker att vi ska vänta och se. Blir något lugnad av hans lite nonchalanta inställning.
O är tjänstledig under våren för att studera. Vi klarar oss bra på min lön och bonus. O är trött och sliten, jobbet är tungt och han mår bra av att vara borta från det.
På sommaren har jag har en stor kris på jobbet vilket gör att nästan alla mina tankar och all energi ägnas åt det. Jag byter tjänst internt men söker också jobb på ett nytt företag i en ny bransch. Jag pratar mycket med vänner, kollegor, mina föräldrar och min syster. Pratandet och ältandet blir ett bra sätt att komma ur krisen. O står lite vid sidan av. Han tröttnar snabbt på mitt eviga ältande, samtidigt som han har dåligt samvete över att han inte är ett bättre stöd. Dessutom är han ledsen och lite avundsjuk över den stora uppslutningen kring mig så snart jag har det besvärligt på jobbet, han har ju haft en ohållbar situation i flera år.
Vi semestrar i USA i tre veckor i september. När vi kommer hem väntar beskedet att jag fått det nya jobbet jag sökt. Det är välbetalt och verkar spännande och svårt och kommer att medföra många resor och kanske också en längre utlandsvistelse.
Under den här tiden tänker vi inte så mycket på barn. Det finns så mycket annat som måste redas ut. Ibland är jag ledsen och undrar då när det blir dags för oss. På ett bröllop i augusti grips jag av häftig avundsjuka. Brudparet har känt varann i många år, men som goda vänner. Ett år tidigare har de blivit förälskade och nu är bruden i fjärde månaden. Deras liv verkar perfekt och jag avundas dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar