Språkfantomen

När Q var bebis läste jag en bok om värdet av att läsa högt för barn. Jag vill minnas att den var amerikansk. Dess budskap var i princip att man kan åstadkomma Nobelpristagare av vilken unge som helst om man bara läser sagor för honom. Nå, jag överdriver något men det var ingen ände på hur många olika saker i barns utveckling som påverkades positivt av högläsning.

Förvisso var detta ett fall av att predika för de redan frälste (gå över ån efter vatten? Bjuda bagarbarn bröd? Jag har ingen ordning på mina metaforer. Eller menar jag liknelser? Suck.) Jag älskar att läsa, och jag älskar barnböcker, och jag älskar att läsa högt.

Nobelpristagare vete katten, men nog lämnar Q:s språkutveckling inget övrigt att önska. Ofta leker vi rimlekar - en präst som satt på en häst, en hund om en liten stund, katt-tröja, natt-blöja, hatt-röja.

Och imorse uppfann Q två ord.

I bilen bad jag honom om förlåtelse för att jag varit arg och stressad när vi skulle iväg. För han var faktiskt mycket duktig och slet sig från TV:n när jag bad honom, och att vi som vanligt var sena var inte hans fel utan mitt. Så han tog emot min ursäkt med upphöjt lugn och konstaterade sedan: En ganska bra morgon, inget bråk. Bara lite mammabråk!

Sedan, hos dagmamman: Mamma är det du som ska hämta idag? Då blir det en dubbeldag för dig!