Reflektioner på en fyraårsdag

Fyraårskalas för Q idag. Är för trött för att formulera mig annat än i punktform.

• Fantastiska unge! Det blir bara roligare och roligare och jag älskar honom mer och mer. Fyra år. Kan det verkligen bli ännu bättre?
• Q är påfallande social. Han är alltid mitt i gruppen, pratar högljutt och gestikulerar.
• Det är något visst mellan honom och kompisen B. Samma sak händer alltid när de träffas, det klickar liksom till. Nu var det flera månader sedan sist, men det spelar ingen roll. Snacka om personkemi.
• Sju barn kan föra ett infernaliskt oväsen.
• Vi har fått bra kompisar här i Stockholm. Vi ses inte så ofta. Umgänget bygger mycket på våra barn. Men eftersom dessa barn kommit till oss inte utan svårighet finns det en speciell och ordlös gemenskap mellan oss.
• Göran Hägglund hade kanske, om han varit med, förklarat det på ett enklare sätt. Att vi inte tillhör verklighetens folk. För vi är storstadsbor, högutbildade, äldre föräldrar än genomsnittet. Ungarna går inte på genusdagis, men hos dagmamma, på urochskur och kooperativ.
• Göran var inte bjuden.
• Prinsesstårta med äppelmos i är gott. Särskilt när den snälle bagaren slår av priset med hälften för att jag förser honom med den laktosfria vispgrädden.