Jag mår bättre nu än för några veckor sedan. Hjärtfladdret har minskat. Imorse när Q krånglade och ignorerade mig insåg jag plötsligt att detta var en situation då jag förr brukade tappa humöret. Men inte nu. Istället överfölls jag av ömhet. Min lilla stora pojke. Enerverande och bedårande.
Men jag är jävligt täppt i näsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar