Förberedelser, praktiska och emotionella

Det har varit en fin dag, fylld av lillebrorsförberedelser. Vi har köpt skötbord, ny bilstol till Q (Y övertar den gamla) och så fick Q välja ett par gosedjur på Ikea. En kanin åt honom själv och en hund till Y. Eller om det var tvärtom.

Det är förmodligen många veckor kvar tills vi reser, så vi tänkte ta förberedelserna i sakta mak och involvera Q så mycket som möjligt. Skruva ihop spjälsängen och bädda den. Plocka fram bebisleksakerna och göra i ordning en leksakskorg. Lägga ut den gamla lekmattan. Hänga upp mobiler över säng och skötbord. Ta fram de undanlagda kläderna i stl 74 och lägga in i garderoben.

I torsdags fick Q ett inplastat ark med Y-bilder att ta med till dagmamman. "Så att de andra barnen får se att jag blivit storebror."

Jag undrar så hur mycket han förstår. Imorse låg vi i sängen och pratade om hur det var med allting. Att han först låg i koreamammans (vi säger förnamnet) mage, att han kom ut när hon födde honom, att han låg på sjukhus i några veckor och sedan kom till sin fostermamma där han bodde tills vi hämtade honom. Att Y har en liknande historia, fast inte precis likadan. Att det inte är samma fostermamma, inte heller den fostermamma som tog hand om de koreanska tvillingarna i boken vi läser ibland.

Det är sannerligen inte lätt att begripa. Samtidigt häpnar jag över vilken koll han har. Han rättade mig idag när jag sa att han fått en lillebror. "Nej, inte på riktigt!"

Det har han sannerligen rätt i.*

Själv tittar jag på bilden i ram som står på matbordet. Tittar och tittar. Läser i papprena, googlar på medicinska begrepp och förkortningar. Läser min dagbok från resan till Seoul när vi hämtade Q. Surfar och letar lämpligt boende i Seoul. Vi måste ha internet, tvättmaskin och möjlighet att laga frukost. Läser guidebok om Y:s födelsestad. En ny stad! Inte Seoul, där Q är född! Funderar på lämplig reselektyr för Q. Är han redo för kapitelböcker ännu? Kollar vilket år 2009 var, aha oxens år. En pojke född i hundens år, en pojke i oxens.

Mina pojkar. Mina söner. Två söner har jag nu. Q med namn efter sin farfar, stark, smart, trygg och självklar. Min välsignade skatt, min klätterkatt, min apunge, mitt mandelöga, mitt gullebarn som förändrade mitt liv. Som berör mig mer, gör mig argare och lyckligare än någon annan.

Och Y, lilla sockergrynet, som kan skratta och gurgla och som känner igen sin fostermamma och sin flaska, som väsnas för att påkalla uppmärksamhet, som är glad och något envis.

Hans koreanska namn betyder skinande visdom. Hans svenska namn är min morfars, min älskade morfar som gav mamma, mig och min syster så mycket kärlek.

Q och Y. Så rätt det kan bli.

*Detta kanske kan misstolkas. Vad Q menade och vi uppfattade, var att lillebror inte är här ännu och därmed inte fådd på riktigt. Inte att de inte är bröder på riktigt, eftersom de är adopterade. Ingen i vår familj delar gener med någon annan.