En son och lillebror

Idag när jag kom tillbaka från lunchen och grävde upp mobilen ur djupet av jackfickan såg jag att jag hade tre missade samtal och ett meddelande på svararen. Det var vår kontakt på AC, hon som var barnmorska åt Q, som hade nyheter från Korea. Ett barnbesked. Efter drygt sju veckors väntan. Minst en månad tidigare än vi trott, och dagen efter att jag sagt till min chef att det verkar gå trögt dethär, hördu, har du mer jobb att ge mig.

Sedan tog det ett par timmar innan jag fick tag i henne igen och fick veta mer. I två timmar visste vi att vi fått barn, men inget mer. Men nu vet vi.

O och jag sammanstrålade vid Stadshagen och gick upp till AC och fick en bunt papper och foton. Vi slog oss ner i deras reception och tittade.

Vi har alltså lyckats enas om ett namn, som härmed chiffreras till Y. Och visst var det en Y som tittade på oss från bilderna.

Några detaljer i hans bakgrund hade väckt min oro. Men när jag såg hans foto blev jag omedelbart lugn. Där är du ju.

Utöver det Y:iga så är han den sötaste bebis jag någonsin har sett. Får man säga så fast det är ens andra barn? Q var ljuvligt underbart charmig med de gosigaste hamsterkinder man kan tänka sig. Y är nätt och behändig som en porslinsdocka. Ögon som brunnar och mun som en rosenknopp.

Sedan hann vi inte titta mer, det var hög tid att åka och hämta storebror hos dagmamman. Storebror som tog nyheten att han fått en lillebror med upphöjt lugn. Han bläddrade snabbt igenom bunten med bilder, konstaterade att det var en söt bebis, och tycktes anse det självklart att hans önskan om en bror gått i uppfyllelse. Han har vetat hela tiden att det skulle bli en bror.

(För någon vecka sedan när Q pratade om lillebror, kände jag mig nödgad att varna att det kunde bli en lillasyster. Q svarade lakoniskt: Nej. Det vill jag inte ha.)

Resten av dagen har varit ungefär som vanligt, med undantag av att vi åt bakelser till efterrätt.

Vi är lugna. Och glada. Och lugna.

Nu har det börjat. Jag har redan börjat bli mamma åt den där söta bebisen, det känner jag. Det är en bra bit kvar. Nu börjar väntan på resbesked, som kommer att bli minst lika lång som väntan på barnbesked. Det är okej. Jag är bra på att vänta numera.

Tänk bara, två barn!