Hehe. Ni minns Trulpelle? Vi har inte så mycket med varann att göra längre. Vår relation präglas av ansträngd artighet.
Men nu har jag gjort något bra. Jag har rekryterat honom till styrelsen i facket!
Jag ser fram emot av att dra nytta av hans motvallighet. Vilken resurs i förhandlingar! Och tänk hur vår relation kan utvecklas nu när vi befinner oss på samma sida om bordet.
Man får inte vara dum.
Det här är ett intressant drag. Man måste spela det med försiktighet, så att inte Trulpelles trulighet får motståndarna ännu motvilligare. Men hans stil är kanske precis vad som går hem i er miljö.
SvaraRaderaJag hade en besläktad situation med Inbilska I, som dessvärre inte slutade på bästa sätt. Under vårens möten i den förfärliga kommittén satt jag tillbakalutad och tyst och lyssnade på hur kollegan P, som har en hel del välmenta stöddighetsdrag och som jag aldrig känt mig särskilt väl till mods med, skällde och gormade på I. Det verkade och verkar på alla sätt som om I hade fel i sak (även om jag senare har kommit att inse att hon har ett så märkligt sätt att se världen att i hennes logik så kunde hon inte ha annat än rätt), och jag njöt av jag inte behövde gorma eller ens argumentera. Men till sist blev det ett så väldigt gormande och närmast oförskämt att P kom att sluta att ha rätt, eftersom hon faktiskt bar sig orätt åt mot I. Och i efterhand inser jag att jag skulle ha ställt mig upp och sagt just det. Önskar att jag hade gjort det.
Så har du fått en dos av mina jobbtankar på din blogg... Varav hjärtat är fullt därom knattrar fingrarna.
God bättring!