Ericsson lägger ner fabriken i Gävle, läser jag och blir beklämd.
Såklart. För Ericsson som för alla andra blir det i längden ohållbart att ha produktion i Sverige när samma produktion kan utföras i exempelvis Kina till väsentligt lägre kostnad.
Mitt arbetsliv kan just nu sammanfattas i att försöka få kineser att dra åt samma håll som jag, skändligen misslyckas gång på gång och inte fatta varför. Jag har jobbat med spanjorer, italienare, tyskar, amerikaner, mexikaner, colombianer, venezolaner, hondurianer och finländare och danskar förstås. Men aldrig stött på sådant här strul.
Min slutsats är att det inte bara kan handla om kulturskillnader, inte heller enbart personliga motsättningar. (Så omöjlig är jag faktiskt inte.) Jag tror att det finns ett grundläggande fel i strukturen. Vår ledning måste ha kommunicerat olika saker till Stockholm och till Beijing. Beijing har i alla fall inte uppfattat samma budskap som vi.
Jag lanserar min teori för Tuffe Viktor, som är skeptisk. Kultur, tror han. Och han rycker på axlarna. Han har jobbat med Kina i tio år och fattar fortfarande inte hur de funkar. Han hänvisar till en tredje kollega som har bott i Kina och är gift med en kinesiska, och som inte heller har knäckt koden.
Men vafan. Ska det vara så jädra svårt. Vi är väl i alla fall människor? Jag vill inte riktigt kännas vid mina känslor och åsikter kring mina kinesiska kollegor, det gnisslar så i min självuppfattning som tolerant och kulturöverskridande humanist och mångfaldskramare.
I mitt nästa arbetsliv vill jag arbeta med något som produceras i samma hus. Så att jag kan knalla nerför trappen och själv bilda mig en uppfattning, och inte ständigt ställas inför hinder varav sju timmars tidsskillnad och monumentala språksvårigheter är de simplaste.
Vad kan vara lönsamt att producera i Sverige? Något som är så dyrt att arbetskostnaden är försumbar i jämförelse. Eller något som är så stort och skrymmande att transporterna från Fjärran Östern till Västerlandet där detta något ska användas blir alldeles för dyra.
Förslag mottages tacksamt.
Hus
SvaraRaderaTyvärr tror jag att det här med kulturskillnader verklien KAn vara et enormt problem och att det är något som kan ta bra mycket längre tid än år innan man faktiskt knäcker koden.... Särksilt när det handlar om så totalt annorluna kulturer som t ex ostasiatisk kultur jmfrt med vår. Jag har arbetat en hel del med kineser och självklart handlar det mycket om personlghet också. MEN det ÄR erkligen ibland en så stor skilnad att se på det mesta (ibland i mina ögon sett grundläggande saker) att det kan uppstår en mängd olika missförstånd utan att man ens förstår att det handlar om missförstånd.
SvaraRaderaHoppas ändå att det ska gå bra. Kämpa vidare!!!!
kram!
Jag ramlar in här i ett försök att finna en andningspaus i min arbetsdag som idag huvudsakligen ägnats åt två av mina samarbeten som INTE fungerar.
SvaraRaderaOch i det ena fallet - och det för mig värsta eftersom det handlar om samarbete med personer som jag sannolikt kommer att fortsätta att behöva samarbeta med - handlar det om kommunikationssvårigheter. Vi sitter i samma hus. Men hur fan kommunicerar man med folk som tänker helt annorlunda och som inte kan tala klarspråk? Som dessutom aldrig är tillgängliga när man behöver prata med dem?
Det är inte det att jag inte har knäckt koden. Jag jobbar bra med väldigt många av mina kollegor. Bara inte med den här. Men jag måste.
Det hela ter sig ironiskt sett i samband med din kommentar. Och jag har inget svar. Bara en djupt medkännande suck. Vi kan väl dra den tillsammans.