Q är galen i ett vedervärdigt barnprogram som heter Små Einsteins. Jag säger vedervärdigt eftersom jag inte står ut med att titta på det själv. Det finns massor av barnprogram jag gillar, som Fem myror, Fåret Shaun och För alla åldrar. (Jo, så finns det de som börjar på andra bokstäver också.)
Säga vad man vill om de små genierna, men allmänbildande är de. Det har vi redan noterat, och hade jag inte redan kapitulerat hade jag definitivt gjort det idag.
På hemväg i skymning och bitande vinterkyla. Q frågar om jag vet vad man kallar små bebis-känguruer, och jag svarar tankspritt nej. Joey! Jag studsar till och tittar ner på honom, jo det stämmer ju men det är en ganska perifer kunskap hos mig, och jag berömmer mig av att vara allmänbildad. Var har du lärt dig det? Små Einsteins förstås.
Så börjar han sjunga:
Hoppande Joey, det är din talang!
Hoppelihopp
Hoppelihopp
på en märkligt välbekant melodi. Javisstja, det är ju toreadorarian ur Carmen!
Joey och Toreador. Onödig kunskap kan tyckas. Fast jag som har ett drag av kalenderbitare i mig tycker att nästan all kunskap är nödvändig.
Jag hade som sagt kapitulerat redan tidigare. För några veckor sedan beskrev jag programmet för pappa. Q var närvarande men verkade upptagen med annat. Jag trasslade in mig i förklaringen att Små Einsteins har en rymdraket som åker i olika hastigheter, samma som de italienska musiktermerna för tempi. En vänlig tillrättavisning kommer från Q:s hörn:
-Nej mamma, efter allegro kommer presto!
Underbart! Hälsar en som lärt sig både hur en fyrtaktsmotor och en elektromagnet fungerar ifrån Kalle Anka....
SvaraRaderaOch som fortfarande ibland tänker på ett sommarpratarprogram från 70-talet där det istället för "jag har varit i alla länder och gjort spännande saker", var en slags skröna där den kvinnliga huvudpersonen hette "Allegro ma non troppo vivace"