tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post8187159529646694462..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: OK, jag fattarUnknownnoreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-20019818213240337782008-06-03T08:05:00.000+02:002008-06-03T08:05:00.000+02:00Japp, helt sant. Kan inte läsa saker om barn som f...Japp, helt sant. Kan inte läsa saker om barn som far illa nuförtiden, det gör fysiskt ont. Maken säger att han har blivit likadan. /DianaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-86734531170154614222008-06-02T16:56:00.000+02:002008-06-02T16:56:00.000+02:00Och nu tänker jag bidra till fördomarna om hur kvi...Och nu tänker jag bidra till fördomarna om hur kvinnor utan barn kan kanalisera sin omvårdnadsinstinkt till onaturliga objekt! Många beskriver hur det, sedan de själva fått barn, blivit näst intill outhärdligt att ta del av beskrivningar om hur barn far illa. Jag tycker, antagligen liksom alla hyfsat psykiskt friska, att det är gruvligt att sådant händer och att höra om det. Men dessutom har jag i takt med att jag lärt mig mera om djur och deras hälsa och välbefinnande också i motsvarande ökande utsträckning berörs av hur djur behandlas illa. Engagemang i det ena behöver naturligtvis inte alls utesluta det andra, fast vissa tror det.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-78431766429100825312008-06-02T16:31:00.000+02:002008-06-02T16:31:00.000+02:00Att förlora ett barn så måste vara en fruktansvärd...Att förlora ett barn så måste vara en fruktansvärd kombination av förlust och skuld. Är det inte det där att man också har ANSVARET för en mera försvarslös varelse som gör det särskilt hemskt? Det är ju något hos barn och djur som vädjar till vår omhändertagande instinkt eller tendens eller vad man väljer att kalla de. Du är "skeptisk till att man i så hög grad och så ogenomtänkt framhåller föräldrakärleken som den starkaste". Om det sa min gode vän T väldigt fint ungefär så här: Jag håller inte med om att relationen till M (dottern, då fem år) är den viktigaste i mitt liv. Jag har varit med och satt henne till världen och jag älskar henne väldigt mycket och jag har ansvaret för henne till dess att hon vuxit upp. Men den viktigaste relationen är den till D (dotterns mamma) som är den vuxna människa i världen som jag har valt att leva mitt liv tillsammans med.Anonymousnoreply@blogger.com