tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post7973564597491597462..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: Överleva. Orka.Unknownnoreply@blogger.comBlogger17125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-55350747867544610572016-05-21T15:17:47.644+02:002016-05-21T15:17:47.644+02:00Just för att man förväntas vara så soligt lycklig ...Just för att man förväntas vara så soligt lycklig på våren och sommaren tycker jag att det lättare känns dystert. Ribban ligger liksom högre än på hösten, och blir svårare att nå.Christinanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-13313529929669913162016-05-20T13:53:25.130+02:002016-05-20T13:53:25.130+02:00Tog en kort promenad på lunchen och blev alldeles ...Tog en kort promenad på lunchen och blev alldeles överväldigad av naturens skönhet. Var det verkligen så här fint förra året? (Ja det var det ju.)<br /><br />Undrar om jag kommer att få flashbacks i september, oktober, november eftersom det var pappas sjukdomstid.<br /><br />Förmodligen hade det känts lika illa om inte värre om det varit november och hällande regn. Aldrig är man riktigt nöjd.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-33166917960012924262016-05-20T09:04:43.882+02:002016-05-20T09:04:43.882+02:00"Inte kan man vara annat än lycklig i mitten ..."Inte kan man vara annat än lycklig i mitten av maj?"<br />Jag tror att jag har haft mina djupaste dippar just när våren/försommaren kommer. Allt blir så hjärtskärande vackert och alla sinnen aktiveras. Barndomsminnen tävlar med nuet. Och intigheten andas även mig i nacken. Kanske är det medelåldern som gör sig påmind. Ingenting är för evigt, allt har ett slut. Jag antar att medelålderskris handlar om att förlika sig med den tanken. Blä. Maja Gräddnoshttp://majagraddnos.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-8965539223862108712016-05-18T14:05:39.567+02:002016-05-18T14:05:39.567+02:00Tack allihop! Nä, jag går inte och pratar med någo...Tack allihop! Nä, jag går inte och pratar med någon, jag har ju er :-)<br /><br />Skämt åsido så gick jag ju till en kurator ett tag. Det var via sjukhemmet där pappa dog. Men efter fem gånger eller vad det nu var så fick jag inte gå där längre. <br /><br />Jag är absolut inte emot att gå i terapi, tvärtom. Har ju gått oss psykolog tidigare och tyckte det var jättebra. Fast just nu orkar jag inte riktigt dra i det känner jag. Ännu ett måste, ännu en tid att passa.<br /><br />Och jag vet ju innerst inne allt det där med att sorg tar tid och att det är både rätt och naturligt och okej att vara både glad och tacksam och sorgsen på samma gång. Men det är ändå skönt att höra det från någon annan, så tack!<br /><br />Jag tror inte att jag är deprimerad, faktiskt. Jag tror att det mest handlar om psykisk och emotionell trötthet.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-67795729868830334922016-05-18T12:35:56.752+02:002016-05-18T12:35:56.752+02:00Jag undrar mest stillsamt om du har någon att prat...Jag undrar mest stillsamt om du har någon att prata med om det? Det kan vara tungt för sorgen när den första perioden är förbi, just för att folk i ens omgivning inte väntar sig att man ska vara kvar i den första sorgefasen. Har du någon kurator eller något sådant som du skulle kunna lufta lite hos så länge behovet finns?suziluzhttps://www.blogger.com/profile/11685095580682263526noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-79878278847925306432016-05-18T09:09:39.589+02:002016-05-18T09:09:39.589+02:00Jag hittade den! Tror jag i alla fall. En kort dik...Jag hittade den! Tror jag i alla fall. En kort dikt av Ivar Lo. Jag har inte fäst mig vid den tidigare, för lantbruk resonerar inte i mig som det ju förstås gör i dig. Den är mycket fin.<br /><br />Fasen vilken bra bok det är förresten, Svenska högtidsboken. Borde vara en bästsäljare.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-53884293146640725502016-05-18T08:48:21.198+02:002016-05-18T08:48:21.198+02:00Jag har inte kommenterat tidigare, men läst din/er...Jag har inte kommenterat tidigare, men läst din/er historia lite som en bok. Du skriver väldigt målande men samtidigt rakt på, det är ovanligt och jag gillar det jättemycket. Men till det jag vill säga: jag förlorade min mamma i cancer för två år sen nästan precis. Jag upplevde den starkaste sorgen under senhösten. Det var som att den vällde fram och tog plats efter att lla praktiska bestyr var ur vägen och efter att alla andra hade slutat prata om det/henne. Som att det som var min privata sorg fick komma fram. Det var sjukt svart, men plötsligt en ljusglimt! Sen en till lite tätare. Och en till. Och så småningom mer ljus än mörker. Det blir bättre är väl vad jag försöker säga. Det och låt dig själv vara ledsen. Inte ska du ha dåligt samvete för att du "borde" vara glad och tacksam för det du har. Du kan väl vara bpde glad och tacksam för det du har OCH ledsen, arg och trött samtidigt? Känslor är i min mening sällan solitära. /LinnLinnhttps://www.blogger.com/profile/09995440955108041112noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-40125148849248948342016-05-18T06:06:45.486+02:002016-05-18T06:06:45.486+02:00"och du får inte gå" är frasen som får d..."och du får inte gå" är frasen som får det att tåras i ögonen varenda gång. Jag befinner mig på ett hotellrum i Nederländerna och har inte boken till hands just nu. annannannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-64862532290921371322016-05-17T23:05:35.428+02:002016-05-17T23:05:35.428+02:00Fast sorg går väl upp å ner och jag kan tänka mig ...Fast sorg går väl upp å ner och jag kan tänka mig att varje första högtid, första årstidsväxling utan din pappa gör extra ont. Det har ju inte gått så lång tid ändå. Gråt på. Du skriver att ni är slitna att familjens energidepåer är låga, inte så konstigt att då vara låg. var snäll mot dig. /Stella Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-15451022539397983332016-05-17T21:21:20.981+02:002016-05-17T21:21:20.981+02:00En fundering bara, var går gränsen mellan sorg och...En fundering bara, var går gränsen mellan sorg och depression? Jag kanske läser in min egen historia. (Såklart jag gör.) Men om det inte går över utan att du fortsätter att gråta o några månader kanske det kan vara värt att fundera på. Ulrikanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-80746243867293204592016-05-17T21:11:02.887+02:002016-05-17T21:11:02.887+02:00Jag vet precis vad du menar. Fönsterputsning var j...Jag vet precis vad du menar. Fönsterputsning var ju inte direkt pappas grej, men å så mycket annat jag tänker på som jag hade velat prata med honom om!Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-44622033061589199032016-05-17T21:09:40.792+02:002016-05-17T21:09:40.792+02:00Ja det är inte klokt vad skolan säger musten ur os...Ja det är inte klokt vad skolan säger musten ur oss alla, faktiskt. Minns inte den känslan från min egen skoltid.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-5167280975107498282016-05-17T21:08:01.657+02:002016-05-17T21:08:01.657+02:00Ja. Du har rätt. Tack för att du visade mig på det...Ja. Du har rätt. Tack för att du visade mig på det.<br /><br />Nu måste jag ta fram högtidsboken och leta på dikten, det ringer ingen klocka. Ska bli spännande. Tack för det också. Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-23894688386670903082016-05-17T20:42:02.306+02:002016-05-17T20:42:02.306+02:00Som jag känner igen mig. Det är tungt nu. Vi har p...Som jag känner igen mig. Det är tungt nu. Vi har precis firat lilltjejens 1-årsdag och sonens 3-årsdag i solsken i trädgården. Utan mamma. Hon hade älskat att vara med. Mindre än 3v kvar till min brors bröllop. Vi hade fönsterputsaren här förra veckan, när han var klar och jag skrivit en check (jo då, så gammaldags är man i det här landet) så var den första känslan att jag ville ringa mamma och berätta hur billigt det var. Så fruktansvärt tomt det kändes, alla andra (inkl min pappa) är väl rätt ointresserade av hur mycket min fönsterputsning kostade men mamma hade sagt alla de rätta sakerna. Flisanhttps://www.blogger.com/profile/05217931416641911587noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-41207545781536464172016-05-17T19:57:14.615+02:002016-05-17T19:57:14.615+02:00Och så orken. Man kan inte vara glad när man är ur...Och så orken. Man kan inte vara glad när man är urlakad, alldeles oavsett om man är ledsen i grunden eller inte. Jag tänker mig att månader med renovering har inneburit månader som det mesta hemma har varit kanske 15% jobbigare i genomsnitt. Det sliter. annannannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-91795916057529847382016-05-17T19:56:22.528+02:002016-05-17T19:56:22.528+02:00Att du ens hinner känna efter mitt i alla aktivite...Att du ens hinner känna efter mitt i alla aktiviteter med barn, kör, O bortrest, renovering ... Klokt. Stå ut. Hoppas du kan dra ner på antalet "projekt" du kan styra över snart.Barn är trötta i slutet av terminerna. Vi med. Sov så mycket det går. Kram MariaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-74339688249571718662016-05-17T19:49:50.183+02:002016-05-17T19:49:50.183+02:00"pappa just köpt ett kvartalskort september-n..."pappa just köpt ett kvartalskort september-november när han blev sjuk. Han hann använda det bara ett par gånger, och den nionde november dog han. Varför blir jag så ledsen av att tänka på just det?"<br /><br />För att det är hela sorgligheten koncentrerad i något alldeles enkelt vardagligt, det som inte blev. Och våren. Den sorgligaste av alla dikterna i Den Svenska Högtidsboken, som alltid får mig att gråta, är en av de svenska arbetarförfattarna, jag minns nu inte vem, och är skriven till fadern som nu är borta, och som inte får vara med i det vårbruk som just börjat. Den är förstås så sorglig för mig för att jag ser min pappa, lantbrukaren, i den. annannannoreply@blogger.com