tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post7913153323814657542..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: För sent, förstört Unknownnoreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-44499712783869047362015-10-26T13:16:45.357+01:002015-10-26T13:16:45.357+01:00Å, Helga. Jag skulle så gärna vilja skriva nåt sma...Å, Helga. Jag skulle så gärna vilja skriva nåt smart och tröstande, men det går ju inte. Jag tänker att ni gör helt rätt nu - låt lägenheten stå, fokusera på att vara med pappa. Det där med att skriva ner vad han berättar om sitt liv, det är kanske det viktigaste, tänker jag. Om du hittade några fotoalbum (fast han låter ju inte som en person som sätter i kort i album, kanske...) kanske ni kan gå igenom vilka som syns på bilderna - det finns några album efter min farfar som ingen vet vem de föreställer, det är ju trist. Sen blir det säkert lättare att kasta saker när det väl är dags. Fast det betyder ju också att din pappa är borta då. Det är oändligt sorgligt. <br /><br />Ta hand om dig, jag tänker på dig ofta!<br /><br />Kram från Anka mitt i flyttröran (som röjer som fan, så att barnen ska slippa det en dag) Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-61491353811942158902015-10-26T10:24:14.330+01:002015-10-26T10:24:14.330+01:00Du vet, precis som jag vet, att det bara är saker....Du vet, precis som jag vet, att det bara är saker. Saker som är stökiga, smutsiga, söndertrampade, förstörda. Men det är också det man projicerar på. Jag tror inte att situationen hade varit lättare om lägenheten varit på ett annat vis, situationen hade varit jävlig oavsett. Jag kan inte ens föreställa mig hur du har det. Kämpa på. Du gör det så bra. Handfast kärlek, kärlek i handling. Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-62256938966157634052015-10-26T10:15:32.864+01:002015-10-26T10:15:32.864+01:00Klart du älskar honom! Och det är det viktiga! Och...Klart du älskar honom! Och det är det viktiga! Och han älskar dig! Och barnen!<br /><br />Du kommer att orka, på ett eller annat vis så gör du det. Det finns inga egentliga alternativ. Men våga sänka kraven, på dig själv, och din omgivning. Just nu är ingenting som det ska vara. Och så får det vara. Försök släppa så många måsten du bara kan och hitta dina små stunder av vila. Egentligen skulle jag vilja råda dig att våga prioritera dig själv en liten stund om dagen. Gör något för bara dig en gång om dagen. Ett bad med en bok, en stunds stickning framför ett radioprogram, en kopp kaffe i solljuset, en prommenad. En liten ynka halvtimme till Helga, varje dag.JsNnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-38051919883455792412015-10-25T23:33:36.283+01:002015-10-25T23:33:36.283+01:00Åh, Helga. Jag vet inte vad som har hänt med min R...Åh, Helga. Jag vet inte vad som har hänt med min RSS-läsare, men jag har missat att det här pågår fram till nu. Och jag ville bara säga pip och att jag känner med dig. Mer finns nog inte att säga.suziluzhttps://www.blogger.com/profile/11685095580682263526noreply@blogger.com