tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post6940769073885166640..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: Att sträcka ett gummibandUnknownnoreply@blogger.comBlogger9125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-59658377907840305562014-11-27T09:47:36.698+01:002014-11-27T09:47:36.698+01:00Precis, de allra flesta människor, även vuxna, mot...Precis, de allra flesta människor, även vuxna, motiveras ju faktiskt av lust. Hur många av oss gör något vi uppfattar som tråkigt och meningslöst utan protester? Det är därför jag blir galen på moralister som trumpetar att dagens ungar inte kan ha tråkigt, yadayada. Sätt dig själv och traggla de där läxorna och se hur motiverad du känner dig.<br /><br />Vi behöver tänka till lite bättre och koppla ett mer samlat grepp om läxläsandet. Det förefaller onekligen som att Q är kapabel att göra en större insats ibland. Och belöningar funkar förstås.<br /><br />Det blev jäkligt bra i förrgår, faktiskt. För efter den heroiska skrivinsatsen ringde en kompispappa och frågade om Q ville hänga med hem och leka nästa dag (alltså igår). Det var ju väldigt pedagogiskt att då kunna säga "vad bra att du var så duktig med läxan nu ikväll, nu kan du gå hem till M imorgon och leka med honom hela kvällen utan att behöva tänka på läxor".<br /><br />Men jag är faktiskt skeptisk till läxor överhuvudtaget, i alla fall till barn i Q:s ålder. Det blir så lätt traggel och olust av det hela. Jag hörde en intervju med Lars Winnerbäck för ett tag sedan, där han berättade om sin skoltid. Det var ganska gripande faktiskt när han mycket målande beskrev sin olust för skolan. Först tvingar de en att sitta inne hela dagen. Och sedan när man kommer hem är man ÄNDÅ inte fri, för då han man den jävla läxan att göra. Man kommer aldrig aldrig undan. Det var ett nytt och nyttigt perspektiv för mig, som aldrig kände så själv.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-46163871285196379402014-11-27T07:50:38.302+01:002014-11-27T07:50:38.302+01:00Vi har haft mycket bråk kring läxor till 9-åringen...Vi har haft mycket bråk kring läxor till 9-åringen i höst. De bråkas vareviga dag och det tär verkligen. Vår son är (som de flesta av oss egentligen) mest intresserad av det som han tycker är roligt. Fast han är det väldigt mycket mer än våra andra barn och drivs inte alls av att vara duktig (vilket är bra det med). Så maken kom på att det är belöning som får igång honom, det låter så självklart nu när jag skriver det... Så nu när en stunds datorspel väntar efter varje läxstund (där han ansträngt sig och inte rusat igenom läxorna som ett ånglok med 100 fel) så går det väldigt mycket bättre. Kan till och med vara lite trevligt. Innan kunde han inte ens sitta stilla på stolen av leda. RosaMiltonhttps://www.blogger.com/profile/04882619972722660882noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-13662266819369715732014-11-26T21:32:34.055+01:002014-11-26T21:32:34.055+01:00Samma läxa här, och vissa dagar stor sorg. På skol...Samma läxa här, och vissa dagar stor sorg. På skolan där vår A gick i ettan var det läxfritt. Genomtänkt och vetenskapligt belagt. Och helt underbart när en förälder är sjuk och en jobbar som sjutton. Nu får föräldrarna skärpa till sig och jag är SÅ duktig. ;-) Känner f ö igen både barnet och mamman i gummibandsberättelserna, men jag är inte mogen nog för att sträcka det så långt som barnet kan sträcka det. Cecilianoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-3455408779919759262014-11-26T17:23:03.771+01:002014-11-26T17:23:03.771+01:00Håller med Annannan. Håller med Annannan. Ullahnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-23165676311817093852014-11-26T11:29:23.195+01:002014-11-26T11:29:23.195+01:00Det kanske passar Q bättre att göra en stor insats...Det kanske passar Q bättre att göra en stor insats på en gång, snarare än lite varje dag?! (jag vet att det är mot pedagogiska rekommendationer, men OM det skulle vara så OCH med tanke på ifall varje gång innebär en bråkstund?)annannannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-87570243625435537772014-11-26T11:18:25.615+01:002014-11-26T11:18:25.615+01:00Tolkia: ja, hon var (är fortfarande hoppas jag!) k...Tolkia: ja, hon var (är fortfarande hoppas jag!) klok. Dessutom själv adopterad. Jag ser hennes namn ibland i adoptionssammanhang och blir alltid lika glad.<br /><br />Ullah: Det är en tanke, men vi vågar inte riktigt prova. Q har ju varit borta mycket på sistone och missat en del, men nu är han ikapp, efter en förvånansvärt heroisk insats igår, då han gjorde två veckors skrivläxa på raken. <br /><br />Annannan: Eller hur! Precis så tänkte jag också. Men egentligen är det inte konstigt alls. Personligheten hos barn visar sig mycket tidigare än jag trodde. När jag tänker på Q som bebis så minns jag de drag som är tydliga hos honom nu. För Y är det lite dimmigare, eftersom det var lite småstruligt i början. Idag är han så oerhört social och frimodig, det är t o m för mig svårt att tro att han satt som ett plåster på mig den första tiden. Å andra sidan var han ju ett frimodigt, förnöjt och socialt plåster, så länge han fick vara just ett plåster.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-79194351923206391842014-11-26T10:25:34.384+01:002014-11-26T10:25:34.384+01:00Q på utvecklingssamtal hos dagmamman i det andra i...Q på utvecklingssamtal hos dagmamman i det andra inlägget låter precis som du beskriver Q idag!annannannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-43497878511651965042014-11-26T08:08:14.037+01:002014-11-26T08:08:14.037+01:00Kan ni inte bara strunta i att tjata om läxan och ...Kan ni inte bara strunta i att tjata om läxan och se vad som händer?Ullahnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-78349703858105449282014-11-25T22:15:15.132+01:002014-11-25T22:15:15.132+01:00KLOK psykolog. KLOK psykolog. Tolkianoreply@blogger.com