tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post5746003679700355804..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: Dotter önskasUnknownnoreply@blogger.comBlogger9125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-64580500806244621372009-04-27T18:17:00.000+02:002009-04-27T18:17:00.000+02:00Helga! Dina betraktelser är med underdrift fantast...Helga! Dina betraktelser är med underdrift fantastiska!<br><br>När vi väntade våra tvillingar efter tredje IVF-försöket, trodde och önskade vi undermedvetet att det var en pojke och en flicka. En Ruth och en Gunnar. Nu när barnen fötts för tidigt, blev en Ruth och en Astrid, och inte kunde räddas tänker jag inte längre i termer av pojke eller flicka inför ett eventuellt syskon. Jag önskar ett levande barn!<br><br>Kram och tack för givande läsning!<br>JohburJohbur 33https://www.blogger.com/profile/17965402206149494185noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-7562586433953934942009-04-27T11:22:00.000+02:002009-04-27T11:22:00.000+02:00PS. igen - Haruki Murakami - en av mina absoluta f...PS. igen - Haruki Murakami - en av mina absoluta favoriter!Jenny E igennoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-73268702793210342632009-04-27T11:15:00.000+02:002009-04-27T11:15:00.000+02:00PS. Ja nu kankse jag lat lite aggressiv - alla far...PS. Ja nu kankse jag lat lite aggressiv - alla far val tanka vad de vill och jag har ingen ratt att doma. Nar jag pratade med var "adoption agency" har i Australien verkar det som om de flesta vill valja kon och land. For mig ar det bara inte viktigt. Jag langtar sa efter ett litet barn! 7 ars vantetid minst har. Det gor sa ont.Jenny Ekbergnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-70182506919637890212009-04-27T06:27:00.000+02:002009-04-27T06:27:00.000+02:00Herregud, ar det sant att folk verkligen kan valja...Herregud, ar det sant att folk verkligen kan valja kon pa ett adopterat barn - kanns helt SJUKT for mig som sa garna vill adoptera - kon, hudfarg etc ar nagot jag inte ens reflekterat over! <br><br>Jenny Ejenny ekberghttp://www.griffith.edu.au/science/national-centre-adult-stem-cell-research/staff/dr-jenny-ekbergnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-86207035224488586562009-04-22T20:14:00.000+02:002009-04-22T20:14:00.000+02:00Tack! Jag googlade på adoption Korea och hittade d...Tack! Jag googlade på adoption Korea och hittade din underbara blogg. Jag och min underbara man träffades 98 och bestämde oss direkt för att vi ville ha en stor familj! Jag hade en son sedan tidigare som då var 3 år. Efter 11 missfall och flera IVF-försök så ställde vi oss i adoptionskön. Valet blev Kina eftersom det var billigare än Korea, och rimligt lång väntetid (då i alla fall). Nu har väntetiderna från Kina blivit allt längre och mer osäkra. Vi har redan väntat i kön i 4 år och förnyat vårt medgivande en gång, nu verkar det som att väntetiden kan bli 2 år till... Valet står nu mellan att avbryta processen och leva vidare utan vår efterlängtade lillebror/lillasyster, eller byta lan till Korea. Att vi tvekar beror dels på att vi inte vet om vi orkar förnya vårt medgivande ytterligare en gång, och dels på att vi alla har blivit äldre. Jag är 41 år, min man lite yngre och sonen har hunnit fylla 14. Förra gången vi behövde förnya medgivandet kändes det som ytterligare ett missfall, eftersom vi ju var "gravida". Efter att ha läst din blogg kommer vi troligtvis att hoppas på ett syskon från Korea i alla fall.Helenanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-46202496042826177532009-04-21T20:20:00.000+02:002009-04-21T20:20:00.000+02:00Hihi! "Inför nummer två vore det förstås kul ...Hihi! "Inför nummer två vore det förstås kul med en dotter eftersom jag redan har en son." Det är faktiskt just vad jag inte tänker, men förväntas tänka av omgivningen. Och vid närmare analys är det ju egentligen rätt fånigt. I alla fall om man som jag tror att genus i hög grad är en social konstruktion och att personligheten är viktigare.<br><br>Annannan, tack för erbjudandet men jag har boken! Läste den förra sommaren och gillade den men blev lite obestämt besviken. Tror att jag hade väntat mig en mer insiktsfull skildring av infertilitet och adoption. Nu kändes det som att adoptionen användes som en skojig krydda i ett familje- och släktdrama.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-10586696612286750372009-04-21T03:43:00.000+02:002009-04-21T03:43:00.000+02:00Oj! Jag hade heller ingen aning om att just flicko...Oj! Jag hade heller ingen aning om att just flickor "smäller högre" på adoptionsmarknaden! Sjäv kan jag iten förstå varför man överhuvudtaget önskar sig ett speciellt kön. Eller jo, jag kan förstå attt om man har fler än två barn av samma kön så kanske man gärna skulle vilja ha det andra könet om man vill ha ett barn till. Men det är ju skillnad på önskan och önskan också tycker jag.Själv tycker jag det vore jätteroligt att få en pojek OM vi skulle få ett barn till. Eftersom vi har en dotter. MEN detta är mer en "lek med tanken" än en riktig "önskan". För min del handlar det ju om personligheten. Haha, när folk frågade om vi önskade en son eller dotter (när jag var gravid och innan vi visste vad vi skulle få) så sa jag hela tiden att jag hoppades att vi skulle få ett barn med en bra personlighet. Självklart kan man inte beställa sina barn. Herregud, vi var glada ATT vi överhuvudtaget fick vår dotter så jag har ingen aning om ifall det kan bli syskon. MEN självklart hoppas alla på att få barn som man kan vara glad och stolt över. Vad detta sedan innebär för olika personer är nog olika. <br>Men vad jag är nästan säker på är att de allra flesta föräldrar ÄR glada och stolta över sina barn. Detta oavsett kön, personlighet, eventuella "sjukdomar" eller annat. Man ÄR glad och stolt just för att det är ens barn helt enkelt. Och man älskar dem oavsett.<br>Jättefint och intressant inlägg Helga!<br>Och du, jag hoppas att Q får en underbar liten bror eller syster. Jag lovar att han kommer bli en underbar storebror iallafall. Oavsett vilket kön hans lillsyskon får. Så stort Lycka Till med hela er syskonprocess!!!!<br>Varma Kramar!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-86037976513973813032009-04-20T23:40:00.000+02:002009-04-20T23:40:00.000+02:00Himla intressant. Hade inte en aning om att man vä...Himla intressant. Hade inte en aning om att man väljer flickor när man adopterar. Så det är alltså inte en slump att i Anne Tylers Digging to America är det just två flickor som adopteras från Korea. Om du inte har läst den skickar jag gärna den till dig - har just läst ut den och tänkte på dig när jag gjorde det. Lagom kul, lagom ironisk, lite Six feet under fast med färre dödsfall. Och adoptionstema alltså.annannannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-30987843158646516952009-04-20T22:59:00.000+02:002009-04-20T22:59:00.000+02:00Håller helt med dig i det du skriver, genomtänkt o...Håller helt med dig i det du skriver, genomtänkt och välformulerat som vanligt! Och det hade kunnat vara jag själv som sa "Inför nummer två vore det förstås kul med en dotter eftersom jag redan har en son." (Fast för oss blir det "bara" ett barn, vi är för gamla nu. Men det är en annan historia...)<br>Ja, varför tänker jag så? För mig känns det oerhört laddat. Jag har en äldre syster och en yngre bror. Hela min uppväxt var jag fullt och fast övertygad om att jag så att säga var ett misslyckande, ett onödigt barn. För efter min storasyster hade mina föräldrar väl önskat sig en son. I stället fick de "bara" en dotter till. Så de fick fortsätta att försöka... Och en viss sanning ligger det ju i detta, även om jag numera vet att mina föräldrar alltid ville ha fler barn än två, och säkert skulle ha "skaffat" sig ett tredje barn även om nummer 2 (=jag) hade varit en pojke. Men den här idealbilden som finns, Familjen Bra-idyllen med Mamma, Pappa, Son och Dotter, sitter nog djupt i många. Hos mig med.AnnaNnoreply@blogger.com