tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post5733503901972438215..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: Som bröderUnknownnoreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-46570149035604572502013-04-10T13:34:23.168+02:002013-04-10T13:34:23.168+02:00Hej,
Tänkte på detta om den gemensamma nattningen....Hej,<br />Tänkte på detta om den gemensamma nattningen. Mina barn delar också rum (lite äldre än dina, men upplägget var detsamma när de var mindre) och där fick båda lägga sig samtidigt. Storebror fick ligga och "läsa" Bamsetidning eller liknande medan jag läste bok för lillasyster. Sen fick hon ligga och försöka somna då jag läste för storebror. Lillasyster tjorvade ibland och ville prata, men oftast gick det att säga att hon precis haft sin tid och nu var det storebrors tur.Ibland fick hon ligga och lyssna på musik/sagoband när jag läste för storebror. Kan kanske vara något att prova? Lycka till.<br />Kram LindaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-28819548867753220092013-04-10T10:23:25.640+02:002013-04-10T10:23:25.640+02:00Å, nog tjafsas det här också, tro inget annat! Men...Å, nog tjafsas det här också, tro inget annat! Men inget utöver det jag uppfattar som normalt (jag som växte upp utan jämnåriga syskon).<br /><br />Framför allt är det Y som är inne i en period då han vill ha precis allt som storebror har och får. Fast på sant megalomanskt treåringsmanér ska han ha alla fördelar men inga nackdelar.<br /><br />I ett avseende har mamma faktiskt inspirerat mig. Hon var noga med att påpeka för mig hur viktig jag var för lillasyster. Det var klokt av henne. Jag försöker främja kontakten mellan pojkarna på samma sätt. Vilken snäll storebror du är som hjälper lillebror. Visst är det mysigt att ha en storebror som kan hjälpa en / en lillebror att leka med, osv. <br /><br />Ett område där det inte funkar alls just nu är nattningen. De delar rum vilket gör att nattningen måste bli gemensam. Jag läser varsin bok för dem, båda lyssnar. Men Y saboterar upplägget. Han vill inte lyssna på Q:s bok, men vill heller inte gå därifrån eller låta pappa läsa för honom. Antagligen känner han sig förfördelad eller utanför på något sätt, men jag har inte lyckats klura ut hur jag ska knäcka den här nöten ännu.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-20012109481094955032013-04-10T08:26:50.166+02:002013-04-10T08:26:50.166+02:00Så härligt. Jag önskar att jag kunde säga detsamma...Så härligt. Jag önskar att jag kunde säga detsamma. Men mina barn är inne i en helt outhärdlig tjafsperiod. De tävlar, konkurrerar och smågnabbas mest hela tiden. Hoppas att det går över snart. Janina Kastevikhttps://www.blogger.com/profile/07969049138009950753noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-10823306966198381942013-04-09T22:23:16.772+02:002013-04-09T22:23:16.772+02:00^Exakt detta önskar jag i vuxen ålder att jag haft...^Exakt detta önskar jag i vuxen ålder att jag haft som barn. (Angående det här med syskon som du frågade mig). För att inte tala om stödet som det måste innebära att ha ett syskon. Man är familj och har varandra både som barn och vuxen.<br /><br />Om jag hade fått kontakt med eventuella syskon idag hade det givetvis blivit annorlunda men jag hade hoppats på att vi kunde vara vänner som gör saker tillsammans, inte olikt mina andra koreanska vänner. De uppfattar mötet med en annan kultur väldigt berikande eftersom de inte alls är vana vid det. Jag tror att vi hade haft väldigt roligt ihop.Anonymousnoreply@blogger.com