tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post3236753310132244210..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: Ut i stora världen med ryggsäcken påUnknownnoreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-1155720497023167472008-06-10T13:48:00.000+02:002008-06-10T13:48:00.000+02:00Lilla lilla söta Q (säger som Ullah - han är söt ä...Lilla lilla söta Q (säger som Ullah - han är söt även baifrån).<BR/><BR/>Jag förstår vilken vånda det måste vara att välja vem som ska få ta hand om ens barn (i den mån man har ett val). Jag tycker dagmamma verkar väldigt bra. Som jag minns det lekte jag med fyra/fem kompisar på dagis - så vad gör det om gruppen är 5 eller 15 pojkar/flickor stor tänker jag?<BR/><BR/>Storken som också började tidigt på kommunalt 70-talsbautadagis och älskade det (men då hade dagisen HELT andra resurser).Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-51288577821129077762008-06-06T12:42:00.000+02:002008-06-06T12:42:00.000+02:00Ja! skriv gärna om anknytningstalibaner - det tyck...Ja! skriv gärna om anknytningstalibaner - det tycker jag vore väldigt intressant! Kom precis på att jag läst någonstans hos någon annan bloggare (inte nån jag läser regelbundet och därför minns jag inte var det var) om hur denne regelbundet hälsade på hos sin gamla dagmamma. Så det kan verkligen etableras hållfasta band. För övrigt är det ju rimligt att ta särskilda hänsyn när det gäller adoptivbarn som redan upplevt uppbrott, och det svenska samhället av idag är ingen afrikansk by (men var säkert mycket mera så för femtio-hundra år sedan!), men exemplet illustrerar hur svårt det är att finna EN sanning i en komplex verklighet. Tillämpat i en miljö som är rimligt lik den som anknytningstestet ursprungligen utvecklats för visar det säkert på existerande och viktiga skillnader i anknytning. <BR/><BR/>Jag får nog lov att läsa Jesper Juul jag också!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-42335246920183595582008-06-06T00:52:00.000+02:002008-06-06T00:52:00.000+02:00Era kommentarer får mig verkligen att tänka till, ...Era kommentarer får mig verkligen att tänka till, tack snälla ni för dem!<BR/><BR/>Anna, först. Imorse, dagen efter kräkäventyret, hade jag Jesper Juul som t-banelektyr. Det var inte med någon särskild eftertanke trodde jag men när jag läste insåg jag att mitt undermedvetna nog valt boken.<BR/><BR/>Enligt Juul är inte barn manipulerande. De är impulsiva och känslostyrda, men de samarbetar med föräldrarna. Problemet är att föräldrar ofta tolkar signalerna fel. Han skriver mycket intressant och tankeväckande och jag rekommenderar honom verkligen!<BR/><BR/>När jag har berättat om skriket och kräket hos dagmamman för perifera bekanta IRL har kommentaren ofelbart varit: måtte han inte lära sig att ni kommer åkande bara han skriker. Jag tycker att tankesättet är lite märkligt. Jag tror att Q uttrycker en känsla som just då är väldigt stark och väldigt relevant för honom, utan några särskilda baktankar. Ibland kanske han kan distraheras så att han glömmer att han längtar efter oss men ibland kan han inte det. Och då vill vi visa honom att vi (och i förlängningen omvärlden) hör honom och försöker fylla hans behov.<BR/><BR/>Ifråga om dagmammeriet är jag ännu osäker och oerfaren. Däremot är jag tvärsäker på att ju mer fysisk kontakt, bekräftelse och gos vi ger Q, desto mer frimodig och trygg blir han. Om jag har en dålig dag och är avvisande, då blir han ofelbart klängig. Han speglar mitt beteende. Det är inte han som är irrationell och oförutsägbar och krånglig, det är snarare jag. <BR/><BR/>Annannan: testet har jag hört talas om flera gånger i samband med anknytningsteori, något som man som adoptivförälder måste förhålla sig till. NUmera anser nog de flesta att det finns mycket substans i teorierna. En del tar dem på oerhört stort allvar. Vi ligger nog i mittfåran tror jag.<BR/><BR/>För som adoptivförälder får man lära sig att under den första tiden begränsa barnets nära kontakter till två personer, mamma och pappa. Tvärt emot afrikanska byseder alltså. Spontant - emotionellt - tycker jag att det låter läskigt att inte kunna identifiera mamman, även om jag rationellt inser att barnet förmodligen tjänar på att ha många trygga personer i sin närhet. Antagligen är jag lite för indoktrinerad av "anknytningstalibanerna". Har för övrigt tänkt blogga om vad vi gjorde enligt regelboken och inte, vilka anknytningsråd vi följde och vilka vi sket i. Men det blir en annan dag.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-56093981251668971032008-06-05T08:58:00.000+02:002008-06-05T08:58:00.000+02:00Ja Q är verkligen söt också på ryggen!Kärnfamiljen...Ja Q är verkligen söt också på ryggen!<BR/><BR/>Kärnfamiljen mamma-pappa-barn är ju en modern uppfinning, och varför skulle inte en dagmamma kunna ingå i the extended family? I synnerhet en dagmamma som alla kärnfamiljemedlemmar tycker om. För några månader sedan var jag på en forskarkonferens och pratade med en utvecklingspsykolog som beskrivit det typiska testet man använder när man bedömer anknytning mellan föräldrar och barn. Grovt förenklat består det i att förälder (och nu är jag genderoptimist, för det är nog alltid egentligen mamman) och 10-månadersbaby sitter i ett litet rum med leksaker. Så kommer en främmande person in, och därefter går föräldern ut. Genom hela processen mäter man vad barnet gör. En experimentuppställning som gjordes för att studera amerikanska urbana östkustmedelklassfamiljer på 1960-talet med hemmafru och lekhage. Och poängen jag ville komma till var att utvecklingspsykologer som velat använda samma uppställning för att studera afrikanska landsbygdsfamiljer stod handfallna - ur den grupp av vuxna och barn i olika åldrar som en tiomånadersbaby glatt umgicks med kunde en observatör inte ens identifiera vem som var mamman!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-66371210071480203552008-06-05T08:14:00.000+02:002008-06-05T08:14:00.000+02:00Åh, önskar att jag kunde hitta en dagmamma den dag...Åh, önskar att jag kunde hitta en dagmamma den dagen vår dotter är stor nog. Tyvärr verkar det inte finnas så många där vi bor. Var själv hos dagmamma på 70-talet och ääälskade det. Ville gå dit på helgerna ibland för att det var så kul där. /DianaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-19578002321253712462008-06-05T07:44:00.000+02:002008-06-05T07:44:00.000+02:00Kort och koncist:Det är bara att inse att våra små...Kort och koncist:<BR/>Det är bara att inse att våra små barn (jag har för mig att Q är ungefär tre månader äldre än Lilla My) är såpass stora att de kan spela när de vill få oss dit de vill. Jag upphör inte att förvånas över att Lilla My kan grina och verka otröstlig och när hon väl kommer fram till att jag menar allvar och att hon inte kan grina sig till en annan lösning plötsligt kan ändra humör. Okej, denna gång är det bortkastat att gråta, då sjunger jag väl Här kommer Pippi Långstrump i stället då... typ. <BR/><BR/>Det kommer att gå fint med dagmamma!Annahttps://www.blogger.com/profile/15200224514434438387noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-27584008146692377632008-06-04T22:40:00.000+02:002008-06-04T22:40:00.000+02:00Åh, er fina lilla pojke är söt också bakifrån! En ...Åh, er fina lilla pojke är söt också bakifrån! En bra dagmamma låter toppen, tycker jag. Det finns några här i närheten, och de verkar jättebra med barnen.Anonymousnoreply@blogger.com