tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post2795527009008336993..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: Både vill och inte villUnknownnoreply@blogger.comBlogger8125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-50763610394223213172015-11-09T12:10:49.898+01:002015-11-09T12:10:49.898+01:00Tack alla, särskilt Helen och Tolkia för era komme...Tack alla, särskilt Helen och Tolkia för era kommentarer som bekräftar det jag hade på känn. Helgahttps://www.blogger.com/profile/13578357356523379992noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-9228826982179257892015-11-09T10:47:51.687+01:002015-11-09T10:47:51.687+01:00Jag kan bidra med lite perspektiv eftersom jag har...Jag kan bidra med lite perspektiv eftersom jag har arbetat inom långvården. Döden kan ske plötsligt, genom en fysisk kollaps. Men om man levt ett långt (och förhoppningsvis lyckligt) liv är döden en gradvis process, där de kroppsliga funktionerna steg för steg fungerar sämre och sämre. Ett sluttande plan där levandet obönhörligt går nedåt. Livet (liksom fertiliteten) har en en mer fingraderad skala än bara on/off. Någonstans på vägen brukar även medvetandet tackla av. Att vara närvarande vid dödsögonblicket är naturligtvis viktigt för dig som anhörig, men för din far är det nog viktigare att du är närvarande i skeendena innan själva döden inträtt. När du känner att du har svårt att lämna så tänk "döden är en process, döden är en process". Jag vet, lättare sagt än gjort, när ångesten slår till. Det gäller ju också att orka, ransonera med kraften. <br /><br />En jämförelse: Min gamla faster dog. Jag gick inte på begravningen (i en annan del av landet). Min motivation för att INTE gå? Jag hade kontinuerlig kontakt med henne när fortfarande hon levde, och det är det som verkligen räknas. <br /><br />Tack för att du delar med dig!<br />Hls HelenAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-17563701255974498772015-11-09T10:32:43.062+01:002015-11-09T10:32:43.062+01:00Tänker på dig.Tänker på dig.Christinanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-43130872097356093462015-11-08T22:55:13.161+01:002015-11-08T22:55:13.161+01:00Det slog mig att budskapet om kluvna känslor inte ...Det slog mig att budskapet om kluvna känslor inte varit trovärdigt om det inte också förekom skrik och bråk och invektiv!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-30739482418151072672015-11-08T21:12:56.188+01:002015-11-08T21:12:56.188+01:00Man pratar ju mycket om detta att man inte skall b...Man pratar ju mycket om detta att man inte skall behöva dö ensam; det berättas att denochden dog på något hem och barnen var inte ens där, eller denochden dog och personalen var inte där osv. Sjläv tror jag - när jag någon gång tänker på det, eller pratar om det inom familjen, på säkert avstånd från den PK vårdbranschen - att det egentligen är genomsnittet som spelar roll. För anhöriga själva kan det vara viktigt att ha varit där i dödsögonblicket, men för den som dör tror jag att det spelar mer roll om man varit där under processen än om man är där just i den sekund det tar slut. Om din far dör på natten när du inte är där, så har han ändå inte varit ensam när han låg och dog. (Jag förstår f.ö. PRECIS vad Q menar; det gör nog alla som sett någon dö, även om inte alla skulle erkänna det.)Tolkianoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-6265885565904502432015-11-08T21:01:06.419+01:002015-11-08T21:01:06.419+01:00Det är just det jag uppskattar med din blogg att d...Det är just det jag uppskattar med din blogg att du berättar både om uppslitande bråk och fantastiska konversationer, för det är ju så det är att leva på riktig. Hoppas, hoppas att allt blir så bra det kan för er nu, vad det nu innebär. Kram Johanna <br />Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-58972344894782138682015-11-08T19:47:22.165+01:002015-11-08T19:47:22.165+01:00Det där är så svårt! När man inte vet om det är si...Det där är så svårt! När man inte vet om det är sista gången pappa är i livet. Jag anade det, när min egen pappa gick bort. Jag tror att han visste det också. Och sedan var det bara över och alldeles förfärligt tomt. <br /><br />Jag hoppas att du kan få lite vila och lite ro mellan varven nu. Sture och Bertils mammanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-21069894661599506342015-11-08T19:16:30.410+01:002015-11-08T19:16:30.410+01:00Det var fint. Det är fint att du berättar det ocks...Det var fint. Det är fint att du berättar det också. Anonymousnoreply@blogger.com