tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post161665177723035815..comments2023-10-11T12:29:06.988+02:00Comments on Helgas dagbok: Mamma när jag inte kundeUnknownnoreply@blogger.comBlogger10125tag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-64753712714380445902008-05-19T23:05:00.000+02:002008-05-19T23:05:00.000+02:00Mamma läser inte min blogg, hon vet faktiskt inte ...Mamma läser inte min blogg, hon vet faktiskt inte ens om att den finns. Och så ska det nog förbli, även om jag lekt med tanken att visa den för henne. Jag tror att hon skulle bli stolt, men också till en början ledsen över en del saker jag skrivit. Kanske gör jag det någon gång.<br><br>Eller inte. För bloggen är min ventil, och jag skulle nog känna mig besvärad om jag visste att hon läste.<br><br>Tack för era tänkvärda kommentarer, det finns mycket i dem jag skulle vilja spinna vidare på men nu är det sent och jag är lite för trött.Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-30759304584649944452008-05-17T12:28:00.000+02:002008-05-17T12:28:00.000+02:00Det skulle vara intressant att veta vad din mamma ...Det skulle vara intressant att veta vad din mamma hade för kommentar till din blogg. För jag antar att hon läser vad du skriver. Mirren - min dotter - läser alltid min blogg och har ofta synpunkter, både positiva och negativa.<br><br>Att din mamma älskar sitt barnbarn är det viktigaste just nu för dig. Allt annat som varit kan man försöka glömma och gå vidare. För Q är det väldigt viktigt att ha en snäll mormor som kan hitta på saker tillsammans med honom och ge honom nya upplevelser.Musikantahttps://www.blogger.com/profile/12749093260886048656noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-23808852187554447102008-05-17T11:26:00.000+02:002008-05-17T11:26:00.000+02:00Helga!Jag läser din blogg och har gjort länge, fle...Helga!<br><br>Jag läser din blogg och har gjort länge, flera år. Vet inte om jag kommenterat tidigare men iaf.<br><br>Du skriver så otroligt genomtänkt och välnyanserat. Sådan självinsikt du har. <br><br>Mamma-dotter-relationen måste vara den svåraste. Att veta hur det var att växa upp och försöka skydda mot de erfarenheter man själv gjorde och samtidigt våga låta uppleva själv. <br><br>Jag har en dotter på två år och redan nu inser jag hur tufft det kommer bli att se henne växa upp.Carinhttp://karonesse.bloggagratis.se/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-70970040388392713582008-05-15T18:00:00.000+02:002008-05-15T18:00:00.000+02:00Håller med om varje ord som sagts här ovan, dina i...Håller med om varje ord som sagts här ovan, dina inlägg ger så mycket att läsa.<br>Det är så mycket jag känner igen, så mycket jag förstår. <br>Jag tycker absolut inte att du ska ha dåligt samvete, för du har inte framställt din mor i en enbart negativ dager, tvärtom. Jag tycker ömheten för henne skiner igenom och att du nu - när du själv är mamma - kan förstå mycket av hennes beteende.<br>Det ÄR svårt att bemöta en riktigt ledsen människa och det måste vara vansinnigt svårt att som mamma förhålla sig till sitt älskade barns ledsenhet.<br>Fela kan alla, och i din sista mening sammanfattar du det som trots allt är viktigast; att du alltid vetat att hon älskar dig.<br><br>Vad gäller dina kommentarer på bloggen håller jag med Anna - du skriver som om du verkligen har läst vad jag skrivit, förstått alltihop och dina ord känns viktiga för mig,just därför. För att du vet, varit där, känt och vänt.tingeling1http://tingeling1.wordpress.com/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-1626288802518360002008-05-15T12:49:00.000+02:002008-05-15T12:49:00.000+02:00Tack för din berättelse om din relation med din ma...Tack för din berättelse om din relation med din mamma. Jag sitter här på jobbet med tårar i ögonen. Du är så duktig på att skriva och förmedla känsla.<br><br>Kram NinaAnonymnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-46543817990583063012008-05-15T08:17:00.000+02:002008-05-15T08:17:00.000+02:00Jag tror att en medveten mamma alltid försöker mam...Jag tror att en medveten mamma alltid försöker mamma bättre än hon själv blivit mammad. Med blandad framgång. Dels för att som Anna skriver det är mänskligt att inte lyckas med allt, dels för att det som är rätt för den ena inte är det för den andra, dels för att "det är så det är mellan mödrar och döttrar". Min mamma läste "Sin mors dotter" (Marilyn French) för att förstå min mormor. Jag har inte riktigt hittat nyckeln till min mamma, men jag tycker att Margaret Drabble har fångat mycket av mor-dotter-frågan i boken Mjörk fjäril (The peppered moth), som till exempel:<br>"Ellen ogillade smuts, liksom hennes dotter Bessie. Det var något som de var ense om. Ellen hade alltid fört krig mot smutsen. Hon förlorade, men hon fortsatte att kämpa. Bessie skulle inte respektera henne för detta, ty hon skulle komma att se nederlaget, inte kampen. Därför skulle hon komma att förakta sin mor. Det är så det är mellan mödrar och döttrar."<br>Nu låter detta väldigt negativt, och boken handlar inte om föraktet mellan mor och dotter utan om ett ganska vanligt halvskraltigt förhållande med en akademisk klassresa inblandad. <br><br>Med detta vill jag inte säga att jag inte tror att du, Helga, inte kan vara en bättre mamma än du själv blivit mammad - fast det är en uppgift av rang! Som både du och Anna tydligt framhåller verkar det som om din mamma var där och med där det var viktigt. Även om hon inte alltid lyckades fullt ut. Liksom min mamma. Liksom ni båda, så vitt jag känner er genom bloggarna och så vitt jag kan föreställa mig. <br>Eftersom jag själv är en person som gärna vill praktiskt lösa problem, inklusive andras, har jag den största förståelse för din mammas praktiska läkarreaktion och frustration över sin oförmåga. Klart att det inte var rätt reaktion, men det är ju som Anna skriver ännu svårare för en mamma att hantera oförmågan att göra något åt sitt barns sorg. Kanske omänskligt svårt.annannannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-64455977091908637832008-05-14T12:45:00.000+02:002008-05-14T12:45:00.000+02:00Helga - så bra av dig att publicera den här genomt...Helga - så bra av dig att publicera den här genomtänkta texten som torde tåla mammaläsning också. Jag tror att mamma-dotter är världens potentiellt trassligaste relation, åtminstone till dess att mänskligheten blivit så jämställd att far-son blir lika trasslig! Och under tiden rotar vi döttrar i härvorna - och kanske mammorna också. Margaret Drabble i boken Mörk fjäril har skrivit så väldigt bra om mor-dotter och begränsade förmågor att förstå varandra. Jag återkommer med det när jag har citatet till hands.<br><br>"Från min uppväxt minns jag inte de här kraven. Var hon annorlunda, var jag mer följsam?" känner jag precis igen, som en dotter vars konfrontation med mamma kom långt efter tonåren.annannanhttp://annannan.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-57386572200975201072008-05-14T08:22:00.000+02:002008-05-14T08:22:00.000+02:00Tack Anna! Jag minns ett inlägg du skrev om din ma...Tack Anna! Jag minns ett inlägg du skrev om din mamma för ett tag sedan som jag tyckte var väldigt bra och väslskrivet. Det ÄR intressant att fundera över hur man blivit "mammad".<br><br>Jag tror du har väldigt rätt i det du skriver om hennes plan. Hon får en kick av att hjälpa (hon är ju läkare också) och tar mycket illa vid sig när hon inte kan. Dessutom tror jag att hon förutom att blanda ihop sig själv och mig också blandade in min deprimerade mormor. Att minnena av att leva med henne triggades igång av min ledsenhet. Inte konstigt att det blev en soppa av det hela..Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-34867017185853576202008-05-14T08:15:00.000+02:002008-05-14T08:15:00.000+02:00PS Jag tänker att din mamma nog hade en väl utarbe...PS Jag tänker att din mamma nog hade en väl utarbetad plan för sitt mammaskap. Att hon skulle ge dig ett självförtroende, en glädje och ett lugn genom att vara en bra mamma. Genom att lyssna när du var ledsen och hjälpa dig bena ut känslor och allt detdär. Och sedan blev du så fruktansvärt ledsen och hon kunde inte göra någonting. Hon kanske inte riktigt kunde skilja mellan sig och dig här. Att hon inte längre kunde hela dig. Hon borde ha förstått att krisen var din och inte hennes att lösa, men jag kan tänka mig att där är det svårt att backa som mamma.Annahttps://www.blogger.com/profile/15200224514434438387noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11581329.post-45168548116485751082008-05-14T08:07:00.000+02:002008-05-14T08:07:00.000+02:00Det är mycket, mycket, MYCKET intressant att läsa ...Det är mycket, mycket, MYCKET intressant att läsa om din mamma-relation och jag ska läsa en gång till när jag har kommenterat klart. <br><br>Känn inget dåligt samvete! Jag tycker att du beskriver din mamma med värme. För mig låter hon som en underbar mamma som sedan inte klarar av att hantera din stora kris. Det är mänskligt att vara sådan. Hon klampade oförlåtligt i klaveret ibland, men det är ju trots allt mänskligt, det med. Det är väl bara vi som varit där, i träsket, som förstår hur fantastiskt ont sådant gör. Jag jämför med min egen mamma som var gapig och fördömande när jag var i tonåren, som jag aldrig kunde prata förtroligt med, varken då eller nu. Henne gav jag inte ens en chans att förstå hur dåligt jag mådde under vår barnlöshetstid, jag släppte inte in henne alls. <br><br>Tack för att du berättar, Helga<br>Kram<br>Anna <br><br>PS och tack för dina fina kommentarer i min blogg. Varje gång känner jag mig stärkt av det du skriver, det är så otroligt insiktsfullt och på pricken.Annahttps://www.blogger.com/profile/15200224514434438387noreply@blogger.com